I en rosa värld blir de svagaste utan
Oktober är rosa.
Det är så rosa, att jag blir bländad.
Cancerfondens Rosa Band slingrar sig genom köpcentrum och butiker. Och snappar åt sig en krona här och en krona där.
En krona för tio ägg. En och femtio för Eco-morötter. Tre kronor för en pocketbok. Fyra för en ansiktskräm och fem för en blomsterkvast.
Rosa Bandet har triggat igång sponsorer, partners och insamlingar. Det är rosa företag och rosa butiker. Det är rosa lördag och rosa auktioner. Det är ljusmanifestationer och tv-sända galor.
Och på sin färd genom gallerior och media, så har Rosa Bandet samlat ihop 220 miljoner kronor. Pengar som går till forskning. Men som också informerar kvinnor om att bröstcancer finns.
Att du en dag kan hitta något.
Något litet och hårt.
Ungefär som en ärta. Eller en sten.
Rosa Bandet-kampanjen har räddat liv och kan någonting vara bättre?
Ja, tyvärr. Det kan bli mycket bättre.
På sin blogg ”diagnoshjarntumor” bloggar Annette Axmacher, 40, om sin hjärntumör. En grad 4-gliom, en aggressiv tumör som kräver en snabb behandling. Här handlar det inte om att rädda liv. Utan om att förlänga liv. Kanske bara några månader. Men det var kö i Skåne och Annette fick beskedet att hon måste vänta 5–6 veckor. En väntan som blivit kortare tack vare att Aftonbladet skrev om Annette i måndags. Annars är Annettes typ av cancer inte något, som staten lägger några slantar på.
Varje år delar Socialstyrelsen ut 183 miljoner till 51 patientorganisationer. Men organisationer som Svenska Hjärntumörföreningen får inga pengar alls.
Orsak: de är för små. Det är bara cirka 1 300 som får hjärntumör varje år och medlemmarna är får få. De är dessutom utspridda i hela landet. Och då blir det inga bidrag från staten.
Men den här patientgruppen hinner oftast dö innan de har kraft nog att organisera sig. Bara 10 procent överlever två år.
I dag lever 380 000 personer i Sverige med någon sorts cancerdiagnos.
Men det är bara fyra av de största cancerorganisationerna som får statens stöd.
Hur kan staten skilja på cancer och cancer?
Och varför backar man bara upp de stora och starka?
Varför ger staten bara vissa cancerpatienter sitt stöd?
Varför blir vissa utan?
Ja, varför blir de svagaste utan?