Miljöpartist – för väderpratets skull
Man är ju inte direkt sinnebilden av en miljöpartist.
Här har man ägnat en hel uppväxt åt att plåga diverse existenser, dragit ben av spindlar, ätit inte så frigående danska burhöns, antagligen både handfängslade och avlyssnade i sina alldeles för trånga celler.
Man har hånat miljöpartisterna för både näbbskorna och biologilärarbyxorna med de avtagbara byxbenen.
Men här och nu ger jag mig. Vit flagg, Per Gahrton. Nu kapitulerar jag.
Det är för rikets bästa.
Snudd på varje dag skriker löpsedlarna ut att denna sommaren blir rekordlång.
En undran här. Sen när har Sverige rekordlånga somrar? Vi har ju snett regn och motvind. Och sedan skyller vi på Pohlman. den jäveln.
För vi är svenskar och det är vad svenskar gör. Vi framhärdar våra liv med elvakaffe i duggregn. Det är vår kultur.
Häromdagen läste jag en mycket optimistisk artikel i Expressen om det stundande klimathotet. Kontentan: varmt och skönt ända in i oktober. Martin Timell jublar med hammaren i högsta hugg: nu kan vi äntligen spika på verandorna ända fram till allhelgonahelgen.
Men ingenstans berörs den mest trängande frågan i sammanhanget: vad skulle vi prata om då?
Tänk om de smältande polarisarna leder till att vi ständigt kan sitta med tårna i tjugotvågradigt vatten, om Martin Timell bär kortärmade tröjor hela vintern, hur ska vi då kunna beskylla John Pohlman för att ljuga?
Det vore ett knivhugg i den svenska folksjälen.
Vi måste ha ett oväder att samtala om, en Pohlman att skylla på. Svenskare kan ingenting vara.
Vi ser väderprognosen som ett kontrakt, ett löfte. Och sedan känner vi oss svikna när det blir regn. Men ändå lite lättade. Äntligen något att tala om över de jämna radhushäckarna. Ett sätt att umgås.
Men tänk er om vi plötsligt kan fira första advent med ett grillparty i trädgården.
Då är svenskheten hotad.
Allt annat är ju redan importerat: köttbullarna, julgranen, potatismoset och ätten Bernadotte.
Men den svenska fåordigheten. Den kallhamrade förmågan att aldrig släppa någon inpå livet, det meningslösa kallprat som formats genom istider och avstånd. Denna karga svenskhet är värd att kämpa för. Det vet miljöpartisterna.
Näbbskor eller ej. Det är för rikets bästa.