”Bakslag i domen – för båda sidor”
Tio års fängelse för att ha hållit en kvinna inspärrad i en bunker en vecka.
Dagens dom innehöll bakslag för såväl åklagaren som för den åtalade läkaren.
I ett litet rum på polishuset på Kungsholmen höll åklagare Peter Claeson en presskonferens som var tänkt att starta klockan 11.10, tio minuter efter att domen i ett mycket uppmärksammat och udda brottmål skulle avkunnas.
Men tekniken strulade, Stockholms tingsrätts avgörande landade inte i åklagarens mejl och Claeson fick i stället läsa domstolens pressmeddelande i min Iphone innan han kunde svara på journalisternas frågor.
Han sa det som åklagare ofta säger i dessa sammanhang. "Domen tycks vara balanserad". "Om jag ska överklaga? Måste läsa domskälen ordentligt och fundera innan jag tar ställning till den frågan". Och så vidare.
Samma svar till samtliga reportrar och till TV 4:s utsände även på engelska, då tv-bolag i Europa visat intresse för domen.
Men så har också berättelsen om "Sveriges Josef Fritz" blivit internationell och nått mediehus runt om i världen.
Vad finns då att säga om domen?
Tio års fängelse. Hökarna kommer att tycka att det är för milt. Duvorna att det är mycket strängt. Argument saknas inte för någon av uppfattningarna.
Åklagaren krävde 15 till 16 år. Fog saknas med andra ord inte för åsikten att han inte fick sin vilja igenom.
Men det finns förklaringar. Tingsrätten ogillade åtalet om den grova våldtäkten. Bevisningen handlade framförallt om att kvinnan vittnat om att mannen sagt att han hade samlag med henne under tiden hon var nedsövd efter bortförandet. Läkaren nekar till att han skulle ha påstått någonting sådant.
Domstolen anser att kvinnan är mycket mer trovärdig än mannen, men påpekar samtidigt att hennes uppgifter måste värderas med försiktighet. Hon hade ju varit drogad.
Det är ett av skälen till att straffet blir lägre än vad Claeson krävde. Det andra är att tingsrätten värderar straffet för kidnappningen något år lägre än åklagaren.
Men detta innebär inte att domen är någon större framgång för läkaren. Han hade erkänt det mindre allvarliga brottet olaga frihetsberövande och yrkade genom sin advokat Mari Schaub på omkring sex års fängelse.
Domstolen höll dock med åklagaren om att detta rör sig om ett människorov. Att hålla en människa inspärrad i en bunker utan fönster och utan möjlighet att kontakta omvärlden uppfyller kriterierna för det brottet. Bortförandet var planerat under lång tid och i detalj och syftet var att skada sitt offer "till liv och hälsa".
Tingsrätten avfärdar därigenom också på goda grunder mannens något optimistiska förhoppning om att kvinnan skulle bli förälskad och frivilligt leva med honom.
Låt oss inte glömma att tio års fängelse fram tills för några år sedan var det längsta tidsbestämda straffet lagen känner. Det är inte många månader sedan som Svea hovrätt dömde en mördare till just det straffet.
Jag upplever domen som välskriven, begriplig och rimlig i avvägningarna. Ändå kan det finnas anledning för åklagaren att överklaga. Kidnappning handlar ofta om att anhöriga ska pressas på pengar. Ett människorov av detta slag är unikt och praxis saknas.
Det går också att tänka sig att läkaren överklagar. Men han tar i så fall en risk. Om åklagaren i det läget anslutningsöverklagar kan det sluta med att straffet blir högre.
Jag har svårt att tänka mig att en hovrätt skulle se på detta brott som någonting mildare än människorov, ett brott för vilket livstid återfinns i straffskalan.