En frågetävling där svaren är förbjudna
Och nu
blir det frågetävling. Fina priser utlovas. Förstapristagaren kan till exempel få adressen till ett bankkontor som fortfarande tar emot kontanter eller en vägbeskrivning till ett postkontor som fortfarande existerar.
Här har ni några citat. Gissa vem som sa vad.
Citat nummer ett: ”Den europeiska ekonomiska unionen kommer att komma, eftersom dess tid är inne.” Har alla uppfattat det? Bra!
Citat nummer två: ”Jag är övertygad om att inom femtio år kommer ingen längre att tänka i termer av länder.” Färdiga? Då går vi vidare.
Citat nummer tre: ”Vårt enda krav på europeiska stater är att de är övertygade och entusiastiska medlemmar av Europa.” Vi kan stanna där för ögonblicket.
Vad tror ni?
Jacques Delors, Helmut Kohl och Romani Prodi, kanske? Inte så illa gissat. Ni är allmänbildade och hänger med. Om er och kring er. Huvudet på skaft och ögonaböj. Men det är fel.
Carl Bildt, Lars Leijonborg och Göran Persson, då? Tja, varför inte? Tre övertygade européer med världens öde i sina händer. Eller åtminstone med mejladresser till dem som har det. Men det är fel.
Klas Eklund, Pernilla Wahlgren och Jens Spend-rup? Nja, friskt vågat. Men det är fel.
Slut på gissningar? En ledtråd, då. Citat nummer ett kommer från en riksbankschef. Nej, inte Lars Heikensten. En riksbankschef och finansminister. Någon? Inte?
Walter Funk, hette han. Ringer det några klockor? Nähä. Walter Funk var riksbankschef och finansminister åt en europeisk ledare som inte är med oss längre. En europeisk ledare med expansionsplaner, skulle man kunna säga. Han hade mustasch. En liten en. Han gillade parader och brände böcker när biblioteken blev onödigt fulla. Och hans hund kunde hoppa så här högt, om ni förstår vad jag menar.
Vi ska inte nämna
honom vid namn. Maud Olofsson gjorde det i förra veckan och se vad som hände med henne. Man säger inte det där namnet. Inte i samma mening som man nämner Europa, i alla fall. För då gör man bort sig.
Det är den-som-sa’t-han-va’t-regeln som gäller. Säger man det där namnet blir man liksom som han som hade det där namnet. Så är det bestämt. Man blir misstänkt. Konstig. Avskriven. En som man inte kan lyssna på. Ett bra avstamp, nu när det har blivit dags att vända drevet och springa med ja-sidan.
Ja, ni vet. Det bästa vore kanske att inte ha den här tävlingen alls, förresten. Vad tänkte jag på? Vi sätter nog punkt här. Glöm alltihop.
Vadå?
Vilka som stod för de två andra citaten? Nej, vi ska inte prata om det. Lovar ni att inte sprida det vidare? OK, då. Jo, de kommer båda ur samma mun. Munnen tillhörde en kille som hette Joseph Goebbels.
Nu talar vi inte mer om det.