Det främmande som blev bekant

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Jodå, jag minns.

När folk i Falköping fick sina cyklar stulna brukade de gå ned till Wetterlinsgatan och leta. Där hade någon lustigkurre klottrat “Gazaremsan” på en vägskylt. På den tiden ett sorgligt nedgånget bostadsområde, mintgröna illaluktande hyreshus. Femhundra tomma lägenheter som fylldes med flyktingar från det forna Jugoslavien.

Det var inte mer än hundra meter till tegelvillorna på kullen men kändes mycket längre.

Sedan hände något. Tid, kanske. Det var väl oundvikligt för oss Falköpingsbor att inte lära känna invandrarna: de blev mina kompisar i skolan och i fotbollslaget, mammas arbetskompisar inom vården, pappas kunder i butiken.

Det främmande blev bekant.

När jag nu kommer hem till Falköping har Sverigedemokraterna just fått 8,5 procent i kommunvalet. Mest i Skaraborg.

Jag går ned till Wetterlin. Fortfarande en stor andel invandrare som bor här. Men området är upprustat, husen renoverade.

Det är inte i första hand här, inne i centrum, som Sverigedemokraterna har gått starkast fram.

Det är i byarna utanför.

Inte bland människor som bor granne med invandrare, utan bland människor som ser dem från bilfönstret när de åker till mataffären.

Sverigedemokraternas starkaste fästen i kommunen är Kättilstorp, Gudhem och Stenstorp. Byar där det bor extremt få invandrarfamiljer. Men där huspriserna har rasat och medelåldern stigit. Där arbetslösheten är mer utbredd än tidigare. Och rädslan, förstås.

Under valrörelsen spreds ett osant rykte på stan om att kommunen betalar körkort för nyanlända invandrare.

Samtidigt uttalade sig Sverigedemokraterna i lokaltidningen om att skolflickor inte ska få bära burka i Falköpings skolor och att stans skolkök inte borde servera halal-slaktat kött.

Och människor blev väl skrämda.

Men, ett lugnande besked: den förmodade “islamiseringen” av Falköping verkar gå ganska trögt.

Sanningen är att det aldrig någonsin har serverats halal-kött i Falköpings skolor. Det har heller inte funnits en enda skolflicka som haft burka.

Och när jag promenerar långsamt genom de höststädade innergårdarna på Wetterlinsgatan tycker jag mig heller inte se några underjordiska terrorceller i källarlokalerna.

Såvida inte Falbygdens Fågelklubb räknas.