Ju mer kvinnor tar för sig, desto mer åtråvärda blir de
När jag läste Svensk Damtidning härförleden slogs jag av hur många kvinnliga kändisar som lever med yngre män: det skiljer 11 år mellan Helena Seger och Zlatan, Camilla Läckberg är 13 år äldre än Simon Sköld och Laila Bagge var i det här numret fortfarande ihop med den 18 år yngre Korosh Kananian. Och så vidare, jag räknade till ett dussin par, som dök upp i olika sammanhang.
Det är ett massivt trendbrott, men jag minns ändå min barndoms kändisar i samma tidning.
Premiärlejonet Alice Timander var gift med en man som var 26 år yngre. 13 år var skillnaden mellan Harriet Andersson och hennes skäggiga hunk. Lill-Babs, 43 år, polade ihop med en 28-åring. Carin Mannheimer, Sylvia Lindenstrand och Mona Seilitz – de var alla minst tjugo år äldre än sina kärlekar.
Störst förundran väckte Kerstin Dellert, som levde med sin 17 år yngre Nils-Åke fram till döden skilde dem åt. Det lyckades ingen annan med.
På 70-talet var kvinnorna tvungna att förklara sig och alla sa samma sak: ”Unga män har lättare att ge ömhet.” Idag skulle det anses fult att fråga – man får väl leva med vem man vill – varför vi tvingas gissa.
För det gör man ju. Hur moderna vi än tror att vi är, så tycker många att det där är … hm … lite konstigt ändå … Och strider det inte mot biologin? Varför skulle en ung man vilja ligga med nån som är lika gammal som hans morsa? Och hur kan en kvinna våga satsa på nåt så dödsdömt?
Män som lämnar sina fruar för en yngre generation har varit ett legitimt diskussionsämne i åratal: Gud vad patetisk han är! Det heter alltid att mannen har tagit sig en ung fru, aldrig att kvinnan har tagit sig en äldre man.
Louis C. K, som numera bara dejtar yngre brudar, fattar inte varför han ska kallas pervo, det är väl kvinnorna som är weirdo – för vad ska de med honom till? Samma i grunden allvarliga fråga dunkar i Caroline Ferrada Ringskog-Nolis frasfärska diktsamling Den förlorade sonen: Hur kan han vilja ha mig? Duger jag som jag är?
Det här trendbrottet, kvinnor som gängar sig med yngre män, pratar vi inte om. Kvinnor anses inte gumsjuka eller i behov av att demonstrera nån makt. Thank Lord för det.
Men nu försöker i alla fall Björn Werner på Svenska Dagbladet närma sig ämnet. Håller en ny generation män på att växa fram, som ser sig själva som objekt? undrar han.
Så är det säkert. Det finns nog en massa vilsna och slöa softboys som vill bli guidade, förförda och halvt försörja.
Men även för kvinnan kan det vara kravlöst att bli ihop med en yngre man, för då behöver inga barn bli gjorda. Allt fler väljer att hålla livmodern tom eftersom de är nyfikna på annat i livet eller vill förverkliga sig genom sitt jobb. Då suddas åldersgränserna ut.
Ju mer jämställda vi blir, ju fler kvinnliga chefer vi får, ju mer kvinnor tar för sig, desto mer åtråvärda blir de. Björn Werner är modig nog att erkänna att han känner sig hotad.
Det är mänskligt men helt meningslöst. Livet går inte att planera, man vet aldrig vad människorna i ens närhet får för sig. Kärlek och kåthet slår bara till. Oavsett avsikt.
Och oavsett ålder.