Socialdemokraterna är ännu värre
De nya siffrorna över dödligt våld under 2023 kommer att utnyttjas av såväl regeringen som oppositionen.
Socialdemokraterna lär med illa dold upphetsning använda statistiken från Brå till att göra ett nummer av gänguppgörelserna nu gått så långt att fler kvinnor och barn förlorar sina liv i kulregn och hämndaktioner.
Justitieminister Gunnar Strömmer kan med måttligt skicklig spelad ödmjukhet påpeka att även om det ännu återstår en hel del hårt arbete innan den organiserade brottsligheten har tryckts tillbaka, så mördades tio färre personer med skjutvapen i fjol jämfört med året innan.
Det är med andra ord som det så ofta är med statistik, här finns något för alla att plocka ut och driva teser och fördumma och fördunkla med.
Och om någon nu mot förmodan är intresserad av en neutral kommentar, så finns även en sådan att göra:
121 fall av dödligt våld är å ena sidan fem fler än året innan och å andra sidan tre färre än 2020, som var dystrast under den senaste tioårsperioden.
Mörkt är det hur som helst, gängmorden sticker ut i EU, och allra värst är att barn dödar och blir dödade.
Att socialdemokraterna i tisdags kallade till presskonferens för att presentera nya åtgärder mot unga lagöverträdare är, inte minst mot den bakgrunden, inte det minsta egendomligt.
Den hölls av Teresa Carvalho, riksdagsledamot, sannolikt blivande stjärna och av Magdalena Andersson utsedd att leda en av partiets elva arbetsgrupper som ska förnya partiet.
I en överhettad kriminalpolitisk samtid finns det inga skäl att förvånas över att förslagen pendlade mellan det rimliga och det mindre rimliga.
Bland det vettiga märktes bland annat skarpare verktyg för socialtjänsten, exempelvis punktmarkering av unga på glid.
Krävande, ja, dyrt, visst, men det här sättet att arbeta har med framgång testats i bland annat Danmark.
Arbetsplikt i offentlig sektor, städning, klippa gräs och så vidare för unga värstingar låter även det som en hyfsad idé.
Men vår tids sossar vore inte vår tids sossar om de inte också plockade fram storsläggan och drämde till med ett groteskt utspel.
Det här är ju trots allt partiet som har kritiserat Tidöpartiernas kontroversiella visitationszoner med att de inte gäller hela landet hela tiden.
En ny påföljd för ungdomar mellan 15 och 18 som inte ska vara tidsbestämd, i stället ska det prövas var sjätte månad om den unge riskerar att fortsätta begå brott.
En inlåsning av det här slaget ska kunna gälla tills tonåringen blivit vuxen och medelålders och gammal innan han eller hon vid 84 års ålder somnar in för gott.
Så kom då den dagen då Sveriges största parti öppnade för livstidsstraff för barn.
Den sverigedemokratiske järnrörsviftaren Kent Ekeroth kunde naturligtvis inte hålla sig från att skadeglatt twittra att han föreslog detta redan för tolv år sedan.
Men säg någonting som inte är mainstream i dag inom detta politikområde hos socialdemokrater och moderater som inte först lanserades av SD.
Anonyma vittnen, hemlig avlyssning utan brottsmisstankar, visitationszoner, utspel som det politiska etablissemanget i indignerad falsettröst avfärdade som oacceptabel högerpopulism, bara för att några år senare fräckt stjäla.
Sant är förvisso att påföljderna för unga grova brottslingar måste ses över.
Den slutna ungdomsvården på upp till fyra år var för inte särskilt länge sedan ett rimligt sätt att hantera tonårsgangsters, men med femtonåriga torpeder som åtar sig morduppdrag för småsmulor är inte den ordningen längre hållbar.
Det finns dock ett antal problem med det socialdemokratiska förslaget.
För det första ska den ungdom som sköter sig på anstalten, går i skola och deltar i behandling, släppas.
Det tar ju inte lång tid innan en genomsnittlig 16-åring som tänker fortsätta sin kriminella bana begriper att han (eller hon) måste uppföra sig hyfsat för att bli utsläppt igen.
För det andra blir bedömningen av risken för framtida brottslighet ingenting annat än en gissning. En gissning som kan vara mer eller mindre kvalificerad, men som likväl är en gissning.
Det tredje och sista skälet är det viktigaste:
En stat som låser in barn på livstid har förlorat sin anständighet.
Det finns nu ingen anledning att imponeras över Tidöpartiernas repressiva kriminalpolitik.
Den har helt fel fokus, polisen har redan verktyg så det räcker och blir över, ändå ska myndigheten få mer, mer, mer.
Frågan är dock om inte alternativet är ännu sämre.