På hemligt uppdrag under fönsterkarmen

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är förmiddag i bostadsrätts- föreningen. Jag kryper under fönsterhöjd och lyssnar till rösterna utanför. Det är höststädning.

Jag bor i andra hand. Men ändå förväntas jag stå lutad över en lånad kratta och mumla om att det är mycket löv i år.

En akt av symbolik. Ty någon annan tar gissningsvis hand om trädgården under resten av året.

När jag sneglar ut över fönsterkarmen är det med en indians försiktighet. Jag känner mig lite som en spion. Det är kanske på tiden.

Guillougate var en bekräftelse på något jag länge anat. Unga journalister hade roligare förr.

Det är mycket sällan som välklädda män från Sovjet kritar in tid och plats i telefon- kiosker för gränsöverskridande supéer med fjuniga kolumnister.

Sovjet finns inte ens längre.
Det är synd. Jag skulle kunna lämna en utsökt rapport om höststädningen i bostadsrättsföreningen Bigarråträdet.

Jag har god insyn i höststädningar. En gång deltog jag i en. Något av mina första år i Stockholm. Jag var inte ens medlem. Men ändå stod jag lutad över en kratta och mumlade.

Det var två outhärdliga timmar: här står vi och har det trevligt.

Kamrater, ett enda stort självbedrägeri!

Trettio individualistiskt lagda bostads- karriärister som knappt ens hälsar i hissen, vars enda kommunikation är samlagsljud mellan väggarna och purkna lappar i tvättstugan.

Men två gånger om året: denna ärbara manifestation av svunna tiders solidaritet grannar emellan. Mot löven, och mot ogräset.

Jag minns en annan vårstädning. Jag bodde i andra hand i en förort till Stockholm. Även då på bottenvåningen. Full insyn.

Jag låg på golvet när ordföranden i bostadsrättsföreningen, en råbarkad revisorsnatur, knackade på dörren. Sedan ropade hon in i brevinkastet: vi vet att du är här!

Jag låg tappert kvar. Tappert! Och utanför fönstret hörde jag hur de pratade illa om mig. Folk slutade hälsa efter det.

Nu lämnas ingenting åt slumpen. Teven är avslagen. Ingen musik. Jag hade kunnat bli en lysande spion.

Från årets höststädning skulle jag exempelvis kunna rapportera om en kvinna som bär en stor päls. Om man kisar lätt ser hon ut att bära ett just avlidet pälsdjur på ryggen.

Byggnadens excentriker, skulle jag skriva. En säkerhetsrisk.