Anteckningar från semesterlandet (2)
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-11
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
En sommar för längesen låg jag i en skrubb på vinden hos mormor och morfar och sträckläste serietidningar. Solen sken in genom en gulnad gardin. Det luktade malkulor och Fenom. Mike Nomad slog bovar på käften. Kerry Drake var mer sofistikerad och rökte pipa. I radion hörde jag magi: Creedence Clearwater Revival. Jag upplevde stor livskvalitet.
I dag ligger mina egna barn i sommarsängar och läser serier, samtidigt som John Fogerty reser runt i Sommarsverige med ett bagage av eviga hits. Det perspektivet vore otänkbart 1969.
Nästan lika otänkbart som en deckare från Fjällbacka, tonårens sömniga lekstuga dit vi cyklade från skogen med kroppen full av mellanöl och testosteron. Det var flera år innan Camilla Läckberg kom till världen. I dag gör hon för Fjällbacka vad Mankell gjort för Ystad och Edwardson gjort för Göteborg – och längs E6:an
rullar de tyska familjebussarna med kajak på tak och ”Der Prediger von Fjällbacka” på nattduksborden.
Några mil söderut ligger jag i solstol med hennes första pocket och hinner några sidor åt gången innan jag tuppar av. Inte för att den är dålig, men åtminstone inte tillräckligt bra för att besegra semesterlättjan.
Jag är bra på att ha semester. Det tar bara en dag eller två innan den lata ledigheten upphöjts till vardag och varje tupplur känns som en klok investering.
Orkade inte ens svara på Adams upprymda sms från den galna italienska natten. Tatuerade tumsugare vinner VM och den store Zidane tvingas ner i underjorden. Han ägde världen men kastade bort allt i fotbollshistoriens mest obegripliga ögonblick. När jag vaknade trodde jag det var en konstig dröm.
Om VM är fotbollens högsta form så är detta den ädlaste: släpljus över en bucklig gräsplätt med ett gäng barfota semesterfirare och en sliten läderkula. Laguppställning: tre ölmagade gubbar, några långsmala killar, två pigga mammor, ett par tonårstjejer som släpper sminkprestigen och en handfull småbarn som alla är Zlatan.
Den matchen kan man se överallt i Sverige just nu. På campingplatser, villaträdgårdar, strandgräs. Det är underhållning på lägsta nivå.
prata om mat, riktig mat som man fick förr. Snart satt vi nästan och skrek i mun på varann. Kokt kalv med dillsås! Kåldolmar! Torsk med äggsås!
Sen gick vi till Panget och fick oss en oxbringa som hette duga. Krögaren Pablo förklarade: om man skriver Dagens Husman på menyn innebär det vissa förpliktelser.