Villkoren för alla söner har ändrats
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2005-07-26
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Sitter här med ett nytt pass som jag just varit och hämtat ut från passexpeditionen. Det tillhör vår yngste son. Han fyller sju i höst. Bara att se hans mödosamt nedplitade namnteckning fyller mig med gränslös kärlek.
Hans porträtt - strålande glad med en stor glugg i överkäken - ger mig tårar i ögonen.
Med passet kan han resa ut och erövra världen. Han kan åka från land till land, över kontinenter, in och ut i kulturer, möta vänner och uppleva mänsklighetens samlade storhet.
Visst låter det fint? The pursuit of happiness, alla människor är födda lika och så vidare. I själva verket måste vi, hans föräldrar och alla andra som älskar honom, inse att varje steg han tar är förenat med risk.
Det kan räcka att han är på fel gata vid fel tidpunkt.
Eller på fel tunnelbanevagn.
Eller från fel land i fel land.
Folkhemsterroristerna som i fyllans raseri sparkade ihjäl en ung man på Kungsgatan i Stockholm dödade en son, vars föräldrar ska leva vidare med helt ihåliga kroppar där de svarta hålen sträcker sig ner i evigheten. Hur ska dom orka det?
Mördaren - det vill säga den som ljög minst - dömdes till ett års fängelse. Han hamnar på en mjuk anstalt där han kan spela tv-spel tills de hurrande kompisarna kommer för att fira hans frigivning. Det känns svårt att föreställa sig att en sån kille har föräldrar, och alltså är en son. Men så är det givetvis. Undrar hur dom mår? Blev dom glada över domen?
Jean Charles de Menezes låter överklassigt men han var en elektriker som hankade sig fram i London. Han hade ett pass, men hans visum hade gått ut.
Det var därför han gjorde sitt livs misstag och sprang från polisen. Fem snabba skott i huvudet inför en chockad tunnelbanevagn.
Så dog ännu en son.
Och polisen som höll i vapnet, hur mår den sonen i dag?
Världen förändras liksom sönernas villkor, och därmed även passen. De söner som snart ska ha nya pass kommer från och med oktober (?) att utrustas med en ny variant, med inbyggda datachips och biometriska porträtt. Be mig inte förklara, men det handlar om en konsekvens av det som alltmer styr vår vardag, det så kallade kriget mot terrorismen. Och inom kort ska passen ha fingeravtryck också.
Det är säkert bra, men jag förstår inte vad det har med min son att göra.
Faktum är att jag alltmer sällan förstår vad världen har med oss att göra.