Jag har ju aldrig kört ihjäl mig - och tänker inte göra det heller
Ett argument återkommer ständigt mot personer som röstar på högerpopulister och flyktingmotståndare, att de är irrationella eller så urbota korkade att de röstar i frågor som de inte ska bry sina klena hjärnor med. Fast argumentet framförs oftast mer inlindat.
I tisdagens Dagens Nyheter fanns en variant som jag hört i åratal. Ledarskribenten Gunnar Jonsson skriver om delstatsvalet i tyska Mecklenburg-Vorpommern där högerpopulistiska Alternativ för Tyskland (AfD) gick sensationellt bra:
”Samtidigt är valresultatet paradoxalt ... Senaste decenniet har det gått hyggligt ekonomiskt, arbetslösheten har halverats … Likväl fruktar en femtedel av befolkningen tydligen både islamisering och globalisering.”
I måndagens Aktuellt påpekade en kommentator att till just Mecklenburg-Vorpommern har det kommit få flyktingar.
Den underliggande tankegången - och observera att den är så vanlig att den blivit närmast axiomatisk - är att demokratiernas enklare medborgare, de som bor i glesbygden, de ”lågutbildade”, de som inte tjänar lika mycket som en it-guru i Stockholm, bara kan reflektera över det de har framför näsan.
Det är som om kommentatorer och politiker skulle tycka det är konstigt att ett parti vilket förespråkar starkt försvar får röster. Det är väl ingen som har anfallit Sverige?
Eller förvånas över att ett parti som vill bygga ut äldrevården alls kan finna gillande. Min mamma är 85 år och hur pigg som helst!
Eller att den politiker som arbetar för trafiksäkerhet kan sitta kvar. Jag har ju aldrig kört ihjäl mig och tänker inte göra det heller.
Men i flyktingfrågan får den typen av tankegångar utrymme. Den som inte kan peka på omedelbara konsekvenser för egen del av flyktingpolitiken kan inte ha rationella skäl för sina åsikter. Om han inte är för flyktingpolitiken alltså.
Det finns en rad orsaker till att det blivit så. Först och främst en tvekan inför att diskutera ämnets alla komplikationer, att orka vända och vrida på en fråga som i grund och botten handlar om ont och gott men som har så många komplikationer.
Där finns också en rejäl dos främlingskap inför de lantisar som hurrar för Åkesson, Trump, Farage, le Pen och Frauke Petry (AfD), vilket avspeglar sig i Dagens Nyheters kommentar.
Medan vi undrar varför folk röstar på detta viset fortsätter högerpopulisterna sitt medvetna och systematiska arbete och biter sig fast i demokratins ben.