Löfvens smekmånad är över
Stefan Löfvens smekmånad är ohjälpligt slut. Nu kräver väljarna mer av honom än bara lugn och ro.
När Håkan Juholt slutade efter en rekordkort karriär som partiledare, tio månader, var Socialdemokraternas kris den djupaste i partiets historia.
I fem månader hade partiet legat under sitt valresultat i väljarbarometrarna. Trots att det var det sämsta sedan 1914, före den allmänna rösträttens införande.
När Stefan Löfven valdes till partiledare vände det snabbt. På försommaren låg opinionssiffrorna nära fyra procent över valresultatet.
Men nu är smekmånaden med väljarna slut. I den väljarbarometer från United Minds som Aftonbladet publicerade i går var stödet nere på 31,4 procent, blygsamma sju tiondelar mer än i valet.
Sten på börda för Löfven
Dagens mätning, som mäter andra attityder hos väljarna än renodlade partisympatier, lägger sten på börda för Stefan Löfven. En S-ledd regering har visserligen högre stöd i fyra av fem undersökta frågor än en M-ledd. Men på tre områden tappar en S-ledd regering mer stöd än en M-ledd.
Bara i miljöfrågor tappar en S-ledd regering mindre än en M-ledd. Man anar att väljarna har Miljöpartiet i bakhuvudet när det gäller vilka som är bäst på miljö- och klimat.
Dessutom leder en M-ledd regering stort i den viktigaste kategorin av alla, vilken regering som bäst verkar för en god ekonomisk utveckling i Sverige.
Där tappar visserligen en M-ledd regering 1,6 procentenheter medan en S-ledd regering ligger kvar på samma nivå som i förra mätningen, i juli. Men Fredrik Reinfeldts och Anders Borgs (M) försprång framför Stefan Löfven och Magdalena Andersson (S) är fortfarande mer än 16 procentenheter.
Höll sig till jobben
Tecknen på att Stefan Löfvens första flirt med väljarna är avslutad är alltså så många att han och S-ledningen har anledning att fundera på vad de gör för fel.
När Löfven blev partiledare räckte det med att han sade saker som inte var uppenbart fel och uppträdde lugnt och balanserat för att opinionssiffrorna skulle börja klättra.
Därefter gjorde Löfven det enda rätta. Som nybliven politiker och partiledare föll han inte för frestelsen att börja ha synpunkter i frågor som han inte behärskade. Han höll sig till det han kunde efter många år som fackligt aktiv – jobben, sysselsättningen och utbildningen.
Konsekvensen gav resultat. S opinionssiffror fortsatte att stiga.
Men i augusti bröts framgångskurvan och förklaringarna är framför allt två. I början fanns en viss fördragsamhet med att Stefan Löfven inte är som andra partiledare. Han gick till exempel inte in i ungdomsförbundet när han var 13.
Det gör att han beter sig på ett annat sätt, mer som vilken Tom, Dick eller Harry som helst. I början fanns en förståelse för den bristande professionalismen i framförandet. Men kanske inte längre?
En annan huvudförklaring är mismatchen mellan retorik och praktik. Löfven talar fortfarande mycket om tillväxt, jobb och kunskap.
Men i sin skuggbudget satsade Socialdemokraterna 2,6 miljarder kronor på förbättrat företags- och innovationsklimat. Nästan fyra gånger så mycket, 10,8 miljarder, ville partiet använda till bland annat höjt barnbidrag, höjd a-kassa, underhållsstödet och sjukförsäkringen.
Diskrepansen var uppenbarliggen inget väljarna gillade.