Cannes - lite väl tvivelaktigt
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-04-08
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det var tv-mässa i Cannes i veckan; en vansinnig marknad med horder av kindpussare, stor-
snackare, programfjäskare, cocktailsnyltare och en del normala personer utklädda till rymdmonster.
Vi har varit på mässor förut, och vi är lika glada varje gång vi klarar oss helskinnade. Rovdjuren som bestämmer om svensk tv är oberäkneliga som individer och direkt farliga för folkhälsan när de uppträder i flock.
Jodå, vi var förberedda. Vi hade med oss en före detta yrkesmilitär som fick uppdraget att vakta dörren och se till så att kunderna inte snodde med sig av vinet och jordnötterna.
(Personligen hade jag packat ett par Gucci-badbyxor jag fått av svärsonen också, för att smälta in i miljön. Det visade sig dock att de tusentals osunda tv-människorna inte badade trots att det var minst elva grader varmt i vattnet). Vår representationslägenhet blev näst intill belägrad, men vi lyckades hålla de bråkigaste skojarna utanför. Några branschmänniskor var så tråkiga att klockorna stannade, men hellre det än typerna som skrävlar tills man får valkar i öronen.
Om ni visste hur det går till när tv-tablåerna läggs! Om ni hade en aning om vad som händer i televisionens verkliga maktcirklar" ni skulle bojkotta hela mediet!
Vad ska man till exempel tro om den kände tv-producenten? Om natten drog hans gäng lystet längs croisetten tills de hittade en fridsam kollega som sov ruset av sig i en stol utanför ett lyxhotell. Där drog producenten fram könsorganet och stoltserade med det framför den trötte mannens ansikte. Händelsen förevigades med blixtrande digitalkameror och gänget drog vidare mot nya bedrifter.
Vad ska man tycka om den högtidlige tv-juristen som fick för mycket innanför västen och mitt i natten skickade 18 sms till sin svärmor med lydelsen: "Packad som ett as. Längtar efter dina skidbyxor."
Vad ska man tro"
"om att de visar grova hårdporrfilmer för intresserade svenskar inne på mässpalatset?
"om att konkurrenter i branschen som normalt inte talar med varandra plötsligt bjuder varandra på krogen och viftar i kapp med firmakorten när notorna kommer?
"om att det som gjorde mest intryck på många delegationer från Sverige var en löjligt förlängd militärjeep med unga kvinnor som gjorde reklam för ett amerikanskt toplessprogram?
"om att en medelålders exekutiv producent envisades med att försöka strippa på krogen tills han blev tillrättavisad av sina nyktrare kolleger?
"om att ett par unga svenska spolingar i gåbortkostym springer och leker affärsmän, när det bara är ett par år sedan en av dem slog mynt av att smygfilma halvnakna kvinnor längs Cannes stränder?
"om att en hel del svenskar såg ut som tomater i ansiktena eftersom de helst satt och solade i stället för att sköta jobbet?
"om att de flesta svenskar samlades på samma ställe varenda kväll. Det heter Martinez, befolkas normalt av rentierer och annat Rivierapack, och kall-as Majonnäs av tv-kotteriet som leker Stureplan även på bortaplan. Liksom hemma samlas svenskarna för att titta på, skvallra om och försöka överträffa varandra.
Jag vet att detta är obehaglig läsning, men skräcksynerna i Cannes tvingar fram frågan om det alls finns något hopp för branschen? Kan svensk tv överleva?
Men förtvivla inte, kära tittare. Vi var ett litet men stabilt gäng som höll oss på den smala vägen. Vi tillbringade konsekvent kvällarna på ett festligt, folkligt men inte störande fullsatt ställe som heter "L"Entrecote". Det ligger på en bakgata, serverar inga fina sorter och frekventeras av folk som tittar på tv istället för att jobba med eländet.
Vi lyssnade till musettdragspel, drack vanligt köttvin och lite fiskvin, funderade på livets stora frågor och, ja, vi sjöng karaoke också, i uppbyggligt syfte. Alla kan inte leva i det blå. Någon måste ta ansvar för mediet också.