Till hösten har Tones tid i kylan dragit bort

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Det är med somrarna som med gamla kostymer. De krymper på något vis.

Trots växthuseffekten - om någon mot förmodan fortfarande råkar tro på den - så känns den varma årstiden kortare. Det handlar inte bara om att allsångspremiären på Skansen regnade bort i veckan. I våras låg isen en hel månad längre än normalt. Påskliljorna blommade först till pingst, och hundarna frös som hundar.

Var ska det sluta? Med en istid?

Inte ens Tone Bekkestad kan spekulera om saken. Hon tvingades släppa vädret för att hon hade glömt att knäppa kavajen i herrtidningen Slitz. Detta föranledde hennes chefer att evakuera henne från rutan, enär det ansågs kunna påverka hennes trovärdighet.

Jag förstår inte resonemanget. Det strider mot all logik och empiri. Vem har hört om en meteorolog som är trovärdig? Ända sedan Leo Rannaletts glansdagar har tv-meteorologerna regelbundet blivit uthängda och fått klä skott för sina gravt felaktiga prognoser.

Låt vara att de som spår väder oftare har rätt i sina profetior än, säg, börsanalytiker eller riksdagsledamöter. Det är en klen tröst, som knappast gör sommaren lika lång som den alltid var när vi barn satt och lekte med gamla kondomer i strandkanten.

Förvisso kommer Tonefejden inte att skrivas in i historieböckerna på samma vis som Strindbergsfejden. Den rör sig på ett annat plan och huggs liksom inte i sten. Men den är ett alldeles förträffligt samtalsämne. Lika inspirerande och frivol som en gång fejden om sänghästen Svennis gunst. Ni kanske minns hur striden rasade i tabloiderna för några år sedan, mellan den svala Ulrika och den glödheta Nancy? Snacket gick överallt, på arbetsplatser och skolor, i barnstugor och i partiorganisationer. Till och med i tv-branschen. Jodå. Alla var mer eller mindre tvungna att heja på en av kombattanterna.

Vem hejar du på nu? Tone eller TV4-ledningen?

Kom ihåg att hela historien om Tones porrbilder möjligen kan vara en förvirrad pr-kupp. Tone själv har bidragit lite till oredan genom att först säga sig nöjd med publiceringen: "Bilden är jättefin, inte avklädd, utan klassiskt läcker med vackra kläder. Jag visar inte så mycket". När molnen hopades på himlen lite senare i händelseutvecklingen har hon i stället anklagat herrtidningen för att ha bytt bild.

Herrtidningen har svarat på ledarplats och visat två bilder, den de påstår att Tone gillade bäst och den de valde att publicera. Bilderna är förvisso olika. På den ena sitter Tone på huk. På den andra står hon upp. Den stylade kavajen är uppknäppt på båda.

I vilket fall som helst är historien underhållande, och personligen intar jag gärna en försiktig tredje ståndpunkt i hopp om att få skratta hela den korta sommaren.

Av de hundratusentals människor som röstat om saken på nätet har Tone cirka 80 procent med sig redan i dag. En hemsida med det unika syftet att stödja henne startades nyligen av Anders Karlsson i Gävle. Han och tusentals andra har skrivit på en elektronisk protestlista som de hotar med att lämna över till TV 4. De kräver Tone tillbaka i rutan. På samma hemsida kan man tävla om ett exemplar av boken "Fråga Tone om vädret". Anders hyllar verket och skriver att det "ger"oss en god förståelse av det fascinerande och ofta dramatiska skådespel som pågår i vår omgivning".

TV 4-ledningen strider kanske för en viktig princip. Men den kan ha förlorat lika mycket förtroende hos tittarna som den gjorde när Kvinnofängelset rycktes ur tablån. Då blev det demonstrationer i Storängsbotten.

Var ska Tonefejden sluta? Med en istid?

Ja. En kort sådan. För Tone. Men sanna mina ord, när höstens lågtryck radar upp sig och börjar svepa in över Norge så kommer hon in i studiovärmen igen, med kavajen ordentligt knäppt och mera trovärdig än en börsanalytiker.

Var ska den här spalten sluta? Med en istid? Nej, här.

Robert Aschberg