Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Birgitta, Britta

Ni behöver inte kalla mig för en lögnaktig idiot

"Man död - skotten skulle lura polisen".

"30-åringen mördades på lekplats".

"Offret identifierat".

De stora mediehusen har i dagarna inte missat att rapportera om den senaste dödsskjutningen i Malmö.

Annat var det med det pressmeddelande  som Malmö stad släppte i förra veckan och som innehöll den inte oviktiga nyheten att den anmälda brottsligheten i rikets tredje stad sjönk under 2015.

Inte nog med det: kurvan visar en stadig nedgång sedan 2009 och antalet anmälda brott är nu den lägsta på över 20 år.

Denna intressanta utveckling  möttes med viss likgiltighet av tidningar radio och tv, som ju normalt är så intresserade av brott och straff att de har lyckats lura i 70 procent av befolkningen att kriminaliteten ökar (i själva verket minskar den för många brott).

Men låt mig återkomma till pressen och först påpeka att jag är medveten om att minskat antal anmälningar inte är synonymt med att folk har blivit hederligare. Ni behöver med andra ord inte slänga er på mejlen och förklara att jag är en vänstervriden, lögnaktig idiot som i vanlig ordning deltar i den stora mörkläggningen.

Vilka slutsatser kan vi då dra?

Det går inte att säga att minskningen enbart är positiv. Det kan i någon mån bero på att människor blivit räddare. Å andra sidan behöver inte fler anmälningar vara en dyster utveckling. Det kan vara ett tecken på att mörkertalet för vissa brott sjunker, vilket ju är bra.

Kriminalstatistik används ofta för att torgföra enkla sanningar, men några enkla sanningar finns inte.

Med detta sagt så är inte siffrorna betydelselösa. Brott där mörkertalet är litet - för att få ut försäkringspengar efter bostadsinbrottet eller cykelstölden krävs en polisanmälan - har minskat.

Malmö har betydande problem med grov brottslighet, men antalet skjutningar och sprängningar minskade mellan 2014 och 2015.  Och senast staden drabbades av "social oro" i form av upplopp var för sex år sedan.

En utveckling som inte saknar positiva inslag, med andra ord. Om konspirationsteoretikerna hade rätt i att  gammelmedia anstränger sig till det yttersta för att försköna verkligheten så borde rimligen tidningarna ha gjort ett glädjenummer av trenden.

Löpsedlar, pukor och fanfarer, extrainsatta debattprogram och listiga kolumnister som sjunger mångkulturens lov.

Så är dock inte fallet. Manne Gerell, kriminolog på Malmö universitet, har undersökt mediebevakningen och på sin blogg redogjort för vad han har kommit fram till.

TT var snabbast, vilket inte hindrade nyhetsbyrån från att söla nästan ett dygn med att få ur sig ett kortare telegram.  Ett telegram som publicerades på bland andra Aftonbladets, Sydsvenskans och SVT nyheter Skåne hemsidor. Samma dag sände dessutom Ekot ett inslag.

Således måttlig uppmärksamhet. Vilket inte borde vara så mycket att orda om. Att mordet jag nämnde i inledningen av denna text intresserar nyhetschefer och reportrar i betydligt större utsträckning än statistik från en kommun är i sin ordning.

Nu hör det dock till saken att Gerell även i fjol bloggade om tystnaden som omgärdade utvecklingen av antal anmälda brott i "Sveriges Chicago". Den gången orkade knappt ens lokalpressen göra någonting annat än att gäspa.

Jag skrev om kriminologens observation, Medierna i P1 spann vidare och nyhetschefer och chefredaktörer som intervjuades harklade sig, erkände misstag och lovade bot och bättring.

En uppryckning som uteblev. Det journalistiska intresset av att nyansera bilden av en stad som är kloaksajternas favoritexempel på invandringens ohyggliga konsekvenser fortsätter att vara närmast obefintligt.

Det är mycket dystert.

Följ ämnen i artikeln