Min älskade klubb lät böghatet styra
Sant är att fotbollens läktarkultur kan vara Sveriges mest lyckade integrationsprojekt.
Ingen annanstans hittar du städaren som har flytt från krig stående bredvid civilingenjören från medelklassen, här trängs rika och fattiga, veteraner som minns VM 58 och förortkids, vänster och höger.
Detta vet ledningen för AIK, laget som har varit mitt sedan jag som liten kom till Sverige och Franco, min första kompis pappa, spände ögonen i mig och sa att det var förbjudet att hålla på något annat lag.
Så lägger också klubben betydande resurser på mångfald och inkludering. Alla större klubbar gör det. Journalisten Malin Jonsson skrev för en tid sedan ett fantastiskt reportage i tidningen GT om hur Elfsborgs supporterförening tog med sig 22 nyanlända flyktingar på matcher. De lär sig språket, får vänner, hjälps in i samhället.
Falskt vore dock att säga att fotbollen är en idyll. Även om våldet och rasismen i princip har försvunnit från allsvenska läktare så saknas inte problem.
Världens största sport har alltid dragit till sig de främlingsfientliga, sexisterna och homofoberna och gör så än i dag. Män vars mest framträdande drag inte är tolerans.
Fråga Sofia B Karlsson, anställd av AIK för att driva bland annat jämlikhetsprojekt. Hon tvingades sluta, hoten blev för allvarliga. "Beklagligt", löd ledningens fega kommentar.
Nu är det dags igen. 2009 beslöt AIK som första klubb att ställa upp i Pride. En viktig symbolhandling, då idrottsvärldens syn på hbtq-personer stundom lämnar en del övrigt att önska.
Sex progressiva år blev det, men nu har klubben beslutat att dra sig ur paraden. "Vi har fått kritik", lyder förklaringen.
"Kritik" som när den framfördes till Madde Larsson, samordnare för AIK:s Pridesatsning, lät så här: "Din jävla bögknullare, jag ska strypa dig om du inte lägger av".
Även försvaret och polisen, två andra verksamheter där sexuella minoriteter inte alltid har haft det så lätt, har fått höra ett och annat om deltagandet i Pride. Men myndigheterna vägrade att vika ner sig. "Det handlar om allas lika värde", förklarade ÖB Sverker Göransson då han själv härom året gick i tåget.
Klubben som jag älskar lät dock pöbeln bestämma. Det är så djupt ovärdigt.