Tog strid – mot kommunisterna

Lena Mellin

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2013-01-13

Lena Mellin: Werner uttryckte aldrigavstånd – men slopade K:et i VPK

Det Lars Werner kommer att bli hågkommen mest för i den svenska politiska ­historien är att han tog bort k:et.

Vänsterpartiet kommunisterna blev Vänsterpartiet.

Nästan alla rum verkade för små för Lars Werner, lång och bred som han var. Till och med arbetsrummet i riksdagshuset, som inte var litet, verkade ­urvuxet jämfört med hans kroppshydda.

Senast jag träffade Lars ­Werner, som slutade som partiledare för Vänsterpartiet 1993, var för ett år sedan. Som vanligt dök Werner och hans företrädare C H Hermansson upp till­sammans på Vänsterpartiets kongress och höll hov.

Den här gången i Uppsala och med en extra viktig punkt på agendan, val av Vänsterpartiets tolfte partiledare genom tiderna, Jonas Sjöstedt. Självklart ville Lars Werner inte missa det.

Själv blev han den åttonde mannen på posten sedan ­Socialdemokraterna splittrades 1917 och Sveriges socialdemokratiska vänsterparti, V:s föregångare, bildades.

Muraren som först jobbade fackligt och sedan ägnade sig åt politik på heltid blev väldigt långvarig i ledningen för sitt ­parti. Först var han vice ord­förande i åtta år under CH ­Hermanssons ledning. Därefter var han partiord­förande i hela 18 år. Men det var en lugnare tid utan mobiler, twitter, bloggar och ­innan ­internet fanns i varje hem.

Som partiledare byggde ­Werner ­vidare på arvet från Hermansson och fortsatte att hålla ­partiet på distans från Sovjet­unionen. Men han tog aldrig uttryckligt avstånd från kommunismen och besökte DDR så sent som 1989, samma år som Berlinmuren föll, i samband med landets 40-årsjubileum.

Bara två år efter att han blev ordförande splittrades Vänsterpartiet kommunisterna, VPK. Det var inte första ­gången, men kanske den sista, och den här ­gången var det de Moskvatrogna som bröt sig ur och bildade ­Arbetarpartiet kommunisterna.

Det anses vara ­orsaken till att de ­borgerliga partierna vann ­valet 1979. Hade APK:arna lagt sina röster på VPK i stället hade riksdags­majoriteten sett ­annorlunda ut.

1990 hade Sovjetimperiet rasat samman och deras ­satellitstater var befriade. I VPK ­genomfördes en medlems­omröstning om man skulle slopa Kommunisterna i partinamnet. En knapp ­majoritet tyckte inte det.

Men på den följande parti­kongressen tog Lars Werner strid för slopandet av k:et – och vann. Vänsterpartiet var fött. På samma kongress ­utmanade Gudrun Schyman honom om partiledarjobbet. Den om­röstningen vann han också.

Under Lars Werners tid som parti­ledare stödde Vänster­partiet passivt ­S-regeringar. Det var så uttrycket ­kamrat fyra ­procent föddes.

En sosse som ville vrida sitt parti i vänsterriktning kunde ­taktikrösta på V i trygg förvissning om att de aldrig skulle fälla en social­demokratisk ­regering. De skulle inte ens hjälpa till och rösta ner ett principiellt eller politiskt ­viktigt beslut från en ­S-regering.

Lika följsamt är inte ­dagens parti.

Lars Werner satt i riksdagen i nästan 30 år

1935

Lars Werner föddes 1935. Han var utbildad murare och aktiv inom fackförenings‧rörelsen.

1957–1965

Byggnadsarbetare och mätningsman. Ordförande i Murarnas kommunistiska klubb. Var även ombudsman på Byggettan en period.

1965–1994

Riksdagsledamot i nästan 30 år.

Under 1960-talet verkade Werner för att det svenska kommunistpartiet skulle bli mer självständigt gentemot det sovjetiska.

1967–1975

Vice ordförande för Vänsterpartiet kommunisterna (VPK)

1971–1973

Ordförande i VPK Stockholm.

1972

Ordförande i murarfackföreningen.

1975–1993

1975 valdes Lars Werner till partiledare för VPK (senare Vänsterpartiet) efter C H Hermansson och som ordförande tvingades han balansera ‧mellan de traditionellt kommunistiska åsiktsgrupperna och de mer allmänt vänstersocialistiskt inriktade grupperingarna inom partiet.

1990

Vid sitt sista omval till partiledarposten 1990 understödde han namnbytet på partiet från Vänsterpartiet kommunisterna till Vänsterpartiet.

1993

1993 efterträddes han på partiledarposten av Gudrun Schyman.

2013

Lars Werner dog den 11 ‧januari 2013.

Så minns vännerna sin Lars Werner

Mona Sahlin (S), 55, riksdagsledamot och tidigare parti‧ledare för S:

– En varm och reko ‧person. Alltid lätt att ha att göra med och alltid en stor respekt för mig, även när jag var ung och ny. Känner bara uppskattning inför ‧honom.

Ian Wachtmeister, 80, fd partiledare för Ny demokrati:

– Det är enbart glada minnen. De satt i ett gäng nere till höger i riksdagen, Lars Werner, Sten Andersson och några till och de tryckte i allmänhet fel. Jag och Lars hade även ett tv-program på TV 3.

Alf Svensson, 74, fd partiledare KD:

– På den tiden var den politiska debatten mycket mer polariserad. Lars Werner var en rese i talarstolen och hade alltid glimten i ögat. Även om vi hade olika uppfattningar så var man ändå vänner.

Jag minns en gång när vi åkte med ett tågsätt till Ljusdal. Vi stannade då i Krylbo och sjöng ”Pärleporten” så att ‧orkestern på tåget ‧skulle lära sig melodin. Det är den han har gått igenom nu.

Johan Lönnroth, 75, var vice partiledare för Vänsterpartiet under Gudrun ‧Schyman:

– Lasse var en arbetargrabb och när han var på bra humör var han en fantastisk kille. Han brukade skämta ‧mycket och hade ‧humor.

Robert Aschberg, 60, journalist:

– Vi demonstrerade en gång tillsammans utanför Säpo för att försöka få tillbaka en gammal båtmotor som de snott från hans farsa. Jag höll inte med honom i så mycket, men han var en trevlig prick, för att vara politiker.

Per Ahlmark, 73, ‧tillträdde som partiledare för Folk‧partiet samma år som Werner till‧trädde som parti‧ledare för VPK:

– Jag träffade ju honom oavbrutet och vi hade många debatter. Jag tyckte inte om hans parti, men honom ‧tyckte jag bra om. Han var duktig på det han gjorde. Han var en skicklig partiledare och gjorde ett bra intryck. Jag kände aldrig någon aggressivitet mot ‧honom. Jag hade inte varit orolig om han ‧hade kommit in i rege‧ringen. Jag tror inte att han hade misskött det.