Vickans dumburk – ett stort mysterium
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-17
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Målar vita fönster på en röd stuga. Viftar bort flugor och mumlar irriterat. Sölar med målarfärgen. Har varit uppe och vinglat på taknocken. Somnar med tidningen över huvudet.
Steg för steg förvandlas jag till farbror Melker.
Vaknar med tidningen över huvudet. Sträcker armarna så långt det går och försöker ta till mig spekulationerna att Volvo kan bli ett kinesiskt företag. Sänker armarna, sniffar på trycksvärtan och fortsätter fundera på det gåtfulla som vägrar släppa taget.
Det som är konstigare än kinesvolvon. Nämligen mysteriet med den platta teven. Den som kronprinsessan Victoria fick av regeringen på sin 30-årsdag.
Var det inte en väldigt egendomlig present? Man undrar ju om det finns någon djupare tanke bakom valet av en trivial hemelektronikprodukt till en kvinna som redan har – eller kan skaffa sig – allt.
Vill regeringen sända en signal? Koppla monarkin tydligare till folket? Har det med digitalövergången att göra? Ska vi konsumera ännu mera?
Eller tänk om det faktiskt inte finns en baktanke eller ambition att uttrycka något genom valet av present. Om någon på regeringssammanträdet bara slängde ur sig ordet platt-teve – och dom andra nappade.
Alltså: om vår regering verkligen tror att vår blivande drottning blir uppriktigt glad för en platt-teve, då blir man ju som medborgare nästan rädd.
Vi kommer förmodligen aldrig att få veta sanningen. Makten kommer att begrava den.
Farbror Melker var författare. Det förstod man inte när man såg Saltkråkan som barn. Han var bara konstig och arg. Det är Ernst Brunner också. Författare och arg.
Häromdan gjorde han ett utspel som gick ut på att han tänkte lägga av med att skriva böcker eftersom svenskarna bara knarkar deckare och skiter i riktig litteratur.
Och visst, den svenska deckarvågens popularitet är ett mysterium. Så bra är dom nämligen inte dessa varianter på samma tema. Men för varje nytt namn på deckarhimlen växer genren och det mesta tyder på att deckarförfattare är ett framtidsyrke. Förmodligen finns det något gymnasieprogram nånstans. Och överblivna bilbyggare kanske kan omskolas.
Själv har jag ett synopsis till en deckare klart i datorn. Det börjar med ett brutalt mord med armborst och slutar med att mördaren blir uppraggad av en blind kvinna. Men den orkar jag inte skriva i dag när jag är farbror Melker. Jag fixar bara 2 379 tecken. Slut.