Fallit ur din båt? Staten betalar inte räddningen
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-06-30
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Sverige är ett av de länder i världen som har flest fritidsbåtar per invånare. Och eftersom vi närmar oss högsäsong för alla amatörskeppare kommer här en historia om säkerhet till sjöss.
Den börjar 1903. Då blåste det våldsamma höststormar på Västkusten. Utanför Halland förliste tolv skepp med man och allt. Folk på land kunde bara maktlösa se på medan besättningarna drunknade eller frös ihjäl.
Tragedierna blev fyra år senare upptakten till bildandet av Svenska sällskapet för räddning av de skeppsbrutne. SSRS var en frivillig, ideell organisation som hade ett enda syfte: att rädda liv till sjöss.
Boende längs kusterna startade insamlingar för att kunna köpa räddningsbåtar och driva räddningsstationer. Redan första året anslöt sig tusen personer som medlemmar i organisationen. Antalet fördubblades redan året därpå.
Den första livbåten stationerades i Stafsinge norr om Falkenberg. Den drogs på häst och vagn längs stranden och roddes sedan med stora vedermödor ut till de nödställda. Den första motorlivbåten stationerades vid fiskeläget Fågelsundet norr om Öregrund. Den första riktiga motordrivna livräddningskryssaren, Wilhelm R. Lundgren, lades vid Rörö på Västkusten år 1917.
I år fyller Sjöräddningssällskapet 100 år. Sedan starten har Sällskapets besättningsmän undsatt 25?000 fartyg och båtar, och räddat mer än 70?000 människor som befunnit sig i sjönöd.
Det som började med en roddlivbåt i Stafsinge 1907 är i dag en toppmodern räddningsorganisation som svarar för mer än 70 procent av alla insatser som görs för att rädda liv till sjöss. Sällskapet har 160 båtar på 67 stationer längs den svenska kusten och i de fyra stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. 1?500 frivilliga är beredda att med 15 minuters varsel lämna kaj dygnet runt, året runt, i vilket väder som helst.
Jo, frivilliga. Många människor har svårt att förstå det, men Sjörädd
ningssällskapet är fortfarande en frivillig, ideell organisation, som drivs utan statligt stöd och alltså inte kostar skattebetalarna något. Verksamheten baseras på frivilligt arbete, medlemsavgifter, arv, gåvor och donationer från företag och privatpersoner.
De flesta av båtarna har donerats just så. Av generösa människor som insett både nyttan med frivilligheten och vikten av modern teknik i sjöräddningsarbetet.
Det som började med en roddlivbåt har nu utvecklats till en av världens mest avancerade räddningsflottor. Forskning, utveckling och samarbete mellan marin expertis och frivilliga besättningar har lett till att Sällskapet utvecklat flera helt nya och revolutionerande koncept.
Och det som för ett par decennier sedan – enkelt uttryckt – var en samling klumpiga kryssare som gjorde sju knop och vägde 35 ton, är numera en flotta av tekniskt avancerade båtar som väger sju ton och gör 35 knop, även i hård sjö.
Det senaste i utvecklingen är den så kallade Rescue Runner, en helt ombyggd vattenskoter som kan sättas i sjön från större båtar eller helikoptrar, operera i grunda vatten och snabbt ta nödställda ur sjön till land eller upp i större båtar.
Efter några år med olyckor och incidenter med skridskoåkare på tunna skärgårdsisar har Sällskapet dessutom skaffat flera svävare som, till skillnad från helikoptrar, kan bistå alltför djärva skrinnare på flytande isflak.
Sjöräddningssällskapet fyller alltså 100 år, piggare än någonsin. Ja, må hon leva! Det kommer att hända mycket de närmaste åren och det blir en rolig resa.
Ni som inte redan är medlemmar ska bli det. Ni bidrar till att rädda liv till sjöss. Ni främjar en fantastisk frivilligorganisation. Och om ni är båtägare så får ni hjälp med bogsering i svenska, finska, norska och delar av de danska farvattnen, även om ni inte befinner er i sjönöd. Gå med i dag. All information hittar ni på www.ssrs.se.