Mitt hemliga liv – som stalker
Jag saknar katalogerna i mitt liv. Två olika sorter: telefonkatalogerna och skolkatalogerna.
Det låg alltid en telefonkatalog bredvid min säng. Gärna den som hette ”Din del”, där bara Lund ingick. I timmar kunde jag bläddra och få veta saker jag inte visste att jag ville veta men som jag anade skulle göra mig väldigt upprymd.
”AHA, han bor på Vikingavägen, granne med hon i 9c.”
”AHA, hennes pappa måste ha en bror. Och han bor där, bakom Lerbäckskolan.”
”AHA, det finns bara tolv personer med det efternamnet. De måste vara släkt allihop.”
För vissa utgör det här förstås alldeles meningslösa upplysningar. Men för kalenderbitare fungerar telefonkatalogsläsning som ovärderlig underhållning. Jag spann som en katt.
Skolkatalogerna var också underbara. Det handlade om att noggrant och metodiskt gå igenom varje klass och registrera allt från syskonskap och efternamnsstavning till klädval och kroppsspråk.
Bäst av allt var att sedan få kombinera skolkatalog med telefonkatalog - och skapa en alldeles egen liten underrättelsetjänst i huvudet.
Nuförtiden finns förstås Facebook, ett paradis för notoriska och kroniska kunskapsinhämtare. Här hittar man allt: bilder, förhållandestatusar, arbetsplatser, fritidsintressen, politiska hemvister, och jag är givetvis där och letar. När folk fiskar och fotograferar och samlar på antika vaser googlar jag människor från förr.
”Vad gör Karolina Carlsson som var så poppis och som hade en sjukt störig lillebror? AHA.”
”Och vad pysslar han med? AHA.”
”Är David och Malin fortfarande ett par? Ja, titta de har till och med ett företag ihop! Och två barn! Och har flyttat till Staffanstorp! AHA.”
Klang och jubel för underrättelsetjänsten.
Men det kan ändå aldrig bli som förr. Detta överflöd av kulörta bildodysséer skänker inte alls samma tillfredsställelse som det där torra och knastriga. Vetskapen om att eleverna bara hade en chans på hela året att fastna på bild i skolan och att ingen av dem visste vilken sida av ansiktet som var snyggast och därför mest såg ut som de faktiskt gjorde i verkligheten. Eller den där alldeles otroligt korthuggna telefonkatalogsinfon som gjorde att fantasin fick fritt spelrum.
Att slå upp folk på hitta.se är inte samma sak för då vet man vad man letar efter. I telefonkatalogen betydde en ny sida också en ny överraskning.
Nu tycker du att jag är knäpp.
Låt mig kontra med: jag vet var du bor.