Gudrun, nu kan du njuta alla kapitalismens fröjder
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2003-01-28
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Kära Gudrun, välkommen ut i livet! Hela den fria världens samlade marknads-ekonomi står redo att ta emot dig med öppna armar. Kapitalismens lakejer stramar upp sig i givakt. Här ute finns allt det som du innerst inne älskar! Gåslever! Högklackat! Provence!
Du utmålas i media som en sorglig förlorare, men det är nu som det goda livet kan börja. Löp linan ut när du ändå har chansen! La vie en rose! Vid 55 års ålder är du förtjänt av en tillvaro med guldkant och bonuspoäng. Du har gjort ditt i den politiska grottekvarnen, och innan du målar in dig i något nytt hörn bör du ta din egen framtid under noga övervägande.
Genom din trippelbokföring och kreativa pappslöjd har du redan visat var din själ hör hemma. Du har tagit det första klivet ur socialismens dimhöljda demi-monde och in i den värld där du uppenbarligen hör hemma. Bienvenue, willkommen, welcome!
För du vill inte bära all världens sociala orättvisor på dina axlar – du vill bära en smäcker handväska från Prada!
Du vill inte sitta i riksdagen och halvsova mellan Lars Ohly och Johan Lönnroth – du vill sitta i den konstnärliga bokskogen på Österlen och njuta en välkyld chablis medan solen går ner över Brösarps backar.
Du vill inte äta blodpudding med dem du kallar ”vanliga människor” – du vill äta på Maxim’s i Paris, du vill njuta gåslever, ostron, tryffel och alla andra små läckerheter som finns inom räckhåll när du övervintrar på Jacques familjegård i Provence, i själva hjärtat av EU.
Och du vill verkligen inte klä ner dig för att matcha partiets genomsnittliga modegrad – du vill tvärtom flanera längs Rue du Faubourg Saint-Honoré och leta efter den rätta YSL-dräkten till dina nya Gucciskor.
Du har redan ett halvfranskt band genom din arkitekt i Paris. Skissen är ritad, världen ligger öppen, allt är möjligt. Varför till exempel nöja dig med en medelmåttig krog i Stockholm när du kan etablera Chez Gudrun på Rive Gauche.
Vem vet, det kanske kan bli ett franchisingkoncept?
Att vara heltidspolitiker är en modern form av slaveri. Ständigt underställd ett partiprogram förväntas du offra dig själv till förmån för väljarnas gunst, medias nycker och opinionsmätningarnas promille.
Detta har du gjort på ett förtjänstfullt sätt i årtionden nu. Lojalt har du hållit tillbaka dina egna preferenser och önskningar för att motsvara bilden av den självutplånande riddaren av den goda saken.
Sedan några dagar är det slut. Nu finns möjlighet till ett nytt liv. Vad är det som hindrar dig?
Heder? I så fall borde larmklockan börjat tjuta redan i höjd med den där gratisresan till Australien.
Solidaritet? Lägg av, inte ens du tycker att det är häftigt att betala skatt, så?
Ideologi? Släng av dig den ideologiska tvångströjan. Du är ju ingen kommunist. Du är möjligen rödvins-vänster, men då ska det vara Côte Rôti. Du är en kvinna av värld, avec du savoir-faire, n’est-ce pas?
Så vad väntar du på? Enrichissez-vous!