Jag är bög titanbög, digitalbög, fjäkonbög
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-12-03
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Att utse Årets julklapp har blivit en tradition nästan lika stark som att köpa årets julklappar. Handelns utredningsinstitut heter storebrorsan som med hela handen pekar oss rätt i butikernas vimmel. I år påstår dom att det är kokböcker som gäller, men det tror jag inte på. Jag är nämligen bög.
Jag är titanbög, digitalbög, fjäkonbög. Det innebär att jag älskar tekniska prylar som blänker och låter och flimrar och kostar en massa pengar. Dom skänker mening åt mitt liv.
Fjäkon är en förkortning av fjärrkontroll, på samma sätt som fjärrkontroll en gång i tiden var en förkortning av den tid det tar att byta kanal på tv:n. För nytillkomna läsare kan jag berätta att man tidigare var tvungen att resa sig upp ur soffan, gå fram till tv:n och trycka på en knapp för att byta kanal.
Nu för tiden orkar man inte ens säga fjärrkontroll. Åtminstone inte jag. Jag är en soffpotatis, och när morgontidningen kommer är det inte i första hand nyhetsdelen jag kastar mig över. Det är annonsbilagorna från olika kedjor inom radio- och tv-handeln. Porrtidningarna, som en kompis kallar dem. Jag kan fördriva en halv morgon med att njuta mig fram mellan olika storbildsapparater och microstereor. Kaffet kallnar medan jag sitter orakad och låter köpgalenskapens dregel droppa ner på tidningspapperet. Det är ingen skillnad mellan mig och den fyraårige sonen som sitter med leksakskatalogen och säger ”jag vill ha en sån och en sån och en sån och en sån och en sån och en sån och en sån och en sån och en sån och en sån och en sån och en sån och en sån”.
Jag är skadad sedan ungdomen. Mitt första jobb på Hasselblads kamerafabrik kastade mig in i en värld av bilder, objektiv och ridåslutare. Snart nog hamnade jag i hifi-branschen, och lade halva lönen på högtalare och walkmans. Rent tekniskt kan jag ingenting, men jag vet att digitalkameran ska ha 4 miljoner pixlar och att det ska vara fire wire i dv:n. Och jag vet att jag älskar dvd.
Dvd har förändrat mitt liv. Jag kan till och med gå så långt som att dvd har förbättrat mitt liv. Plötsligt har det blivit kul med film igen. Plötsligt kan man titta på tv och själv bestämma hur bra det ska vara. Den finns en jättetrevlig liten film i specialutgåvan av Håkan Hellströms nya platta, och Dylans likaså. För att inte tala om att i teknisk fulländning återuppleva gamla favoriter som man nästan glömt. I helgen såg jag ”Schakalen”, och så snart den kommer med posten ska jag se ”Den amerikanske vännen”.
Posten, ja. Jag handlar på nätet. Allt annat förefaller mig tämligen löjligt.
www.blackstar.co.uk är mitt nya hem. Där handlar jag en julklappsfilm som jag inte vill avslöja men den handlar om en magisk ring.
Jag beställer på en tisdag och har den i brevlådan på fredag. Utan att ens röra på benen sparar jag dessutom nästan hundra spänn.
Den hundringen kan jag behöva. Det ska nämligen stå mat på bordet även hos oss teknikbögar. Hur omodernt det än låter.