Hon är tretton år och i kväll förstår hon allt

Zendry Svärdkrona

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2006-11-02

Ronnie Sandhal om att vara Storebror på Pink-konsert

Uppe på 25:e raden sitter storebror med ett hjärta som luktar bränt.

Andas tungt men förstår inte vad som hänt.

Han försöker minnas.

Och han minns hur han nyss stod nere i Hovets katakomber och hostade upp 340 spänn för en himmelsblå Pink-t-shirt. Kände på materialet. Muttrade något om att tröjan ändå kommer att vara förstörd efter två tvättar.

Rebecca, 13, drog tröjan över sin rutiga skjorta och sa:

– Men åh, ofta eller!

Storebror som tystnade och förgäves sökte igenom 1997 års register över högstadieslang.

De kikade ut över publikhavet. Läsk och popcorn. Lysrör i gult och grönt. Som att springa in i en vägg av 13-åriga smygrökare och argt igenslängda dörrar.

Men lillasyster log. Hon hade nya Cheap Monday-jeans. Det var hennes första stora konsert.

Kände sig tvungen att förklara Pinks storhet:

– Hon går sin egen väg.

Ur storebrors synvinkel är det en ganska tungt trafikerad väg.

Storebror har dessutom alltid betraktat Pink som en Sund Förebild av det amerikanska snittet: Mindre tuttar, lika många påklistrade lögner.

Men en timme senare förstår han ingenting.

Pinks ord har visserligen sagts förr, men sällan eller aldrig med samma allvar. Eller, jo. Det är klart att de har. Men det är oväsentligt.

Varje tid har sina hjältar.

Ingen kan ta ifrån 13-åringen hennes upplevelse av att för första gången höra sin hjälte säga:

Du där.

Se ut som du vill.

Gå din egen väg.

Och när Pink i ”Just like a pill” lägger sig ned på scengolvet, pratsjunger in i mobilkamerorna, när skuggorna välver över den nakna brunbrända ryggen, ja då tänker kanske inte storebror exakt samma tankar som lillasyster.

Men de är överens.

Det är en fullkomligt magisk uppvisning.

Om man skalar bort allt, om man stryper det cyniska lilla recensentäcklet inom sig, om man bara lyssnar och tar in.

Då är Pink en av världens viktigaste artister.

Mot slutet sitter Pink vid scenkanten och sjunger om kriget i Irak.

Och storebror vet inte varför, men han andas tyngre.

Veckor av smärta har gjort honom svag och mottaglig. Han puffar ut öronpropparna. Vill att skiten ska ringa i öronen.

Sen tittar storebror på lillasyster. Hennes ögon är blanka men bestämda.

Hon är tretton år och i kväll förstår hon allt.