Reinfeldt, har du blivit marionett åt USA?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-02-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Den 38-årige trebarnsfadern Hassan Assad ska utvisas till Jordanien, trots att hans familjemedlemmar är svenska medborgare.
Skälet sägs vara att han står på en lista över terrormisstänkta.
Men Hassan har aldrig fått veta vad han är misstänkt för, han fick ingen förklaring ens när han satt i häktet, och han får inte saken prövad i domstol.
För några år sedan fanns det en tuff politiker som höll på rättssäkerheten. Han stod upp för tre svenska medborgare som fick alla sina tillgångar frysta av FN och EU för att de hamnat på en slafsig USA-lista över misstänkta terrorister.
Till skillnad från andra, tuffare regeringar som skyddade sina medborgare, gjorde sossarna ingenting. Först efter flera års förnedring blev de tre svenskarna slutligen avförda från USA:s lista så att de kunde börja leva normala liv igen.
Politikern som den gången höll på deras rätt heter Fredrik Reinfeldt. Han är numera statsminister.
Låt oss se vad han tyckte på den tiden, innan han fick det nya jobbet.
I EU-nämnden den 5 april 2002, sa Reinfeldt:
– Det är märkligt hur mycket begreppet terrorism används överallt utan att vi i grunden juridiskt i Sverige kan föra i bevis vad det är. Någonstans i detta har det, naturligtvis illustrerat av de tre svenska medborgare som har fått sina tillgångar frysta, visats hur enskilda kan komma i kläm i ett system som är rättsligt ofärdigt. Det har vi vetat under lång tid, och vi har kanske kunnat ursäkta att det fanns skäl för hastigheten under hösten. Men nu sitter vi i april 2002, långt efter det vi såg början av problemen och får höra samma saker. Det är naturligtvis inte tillfyllest.
Ett par veckor senare talade han igen i EU-nämden, då hade han just fått höra en ny, hemligstämplad lista med namn på personer och organisationer som misstänktes för terrorism:
– Det heter att EU-nämnden har information och samråd kring olika frågor. Vi har nu blivit informerade om en lista med en lång rad organisationer som jag inte kände till snart sagt någon av. Det är möjligt att EU-nämndens övriga ledamöter har stor kunskap om det ni just nu har hört, men det är naturligtvis helt omöjligt att i någon sorts mening över huvud taget ens reflektera över det kabinettssekreteraren här har sagt. Stämmer det här, stämmer det inte? Finns det bevis för att just den här organisationen eller personen är särskilt värd att stå på en lista eller inte?
I en riksdagsdebatt ytterligare en månad senare blev Reinfeldt ovanligt frän i sin kritik mot den sittande regeringens medlöperi:
– Jag tror – och det noterades här tidigare – att vi har haft en partipolitisk enighet om att säga att vi inte vill följa den linje som kanske framför allt USA har drivit. Men samtidigt har det varit en oerhörd svängning och en oerhörd passivitet från den regering som har låtit detta pågå månad in och månad ut. Ibland undrar jag hur det känns för Thomas Bodström och andra, som väl åtminstone i sin ungdom var radikala, att nu sitta i ett marionettråd till USA:s finansdepartement och höra att man styrs av ett tänkande som är både rättsvidrigt och felaktigt. Men det är passiviteten som är ett problem. Man har inte höjt rösten, och därför har det också kunnat fortgå.
Och i en motion till riksdagen den 1 oktober 2004 skriver Reinfeldt och hans partikamrater:
”Åtgärder för att förstärka rikets inre säkerhet får dock inte ställas i motsats till kraven på rättssäkerhet. Terrorismen skall bekämpas, men det måste ske på rättsstatens grund. Om denna grundprincip luckras upp tillåter vi de ljusskygga och antidemokratiska elementen att diktera villkoren för rättsväsendet. Det är inte acceptabelt.”
Hallå Fredrik Reinfeldt! Varför har du inte höjt rösten för den fredlöse Hassan Assad? Var det bara nonsens, det där du sa om rättssäkerhet? Har du någon makt egentligen? Eller har du också blivit marionett?