Anteckningar från semesterlandet (4)
Eftersom diplomat per definition är ett yrke som förknippas med exotiska platser och special treatment blir det
extra underhållande att läsa den årliga sammanställningen av deras klagomål. För trångt i swimmingpoolen och gästarbetare på stranden var några exempel (Aftonbladet igår) som rapporterats in från missnöjd ambassadpersonal jorden runt.
Sammanställningen ligger sedan till grund för en uträkning av kompensation i form av till exempel längre semester eller högre arvode. Valutan kallas hardship-poäng - ju större umbäranden desto högre hardship-poäng.
Samtidigt som jag är den förste att applådera nya tekniska manicker som kan förgylla vardagen är jag lika snabb att försvara vissa kvarlevor från forna tider som i sin enkelhet utgör en nödvändig markör mot tidens technohets.
Som till exempel handdisk. Även om vi renoverar sommarköket nästa år ser jag ingen anledning att sätta in diskmaskin. Stunden av meditativ stillhet vid diskbaljan är värd mer än minuterna man sparar genom att låta maskinen göra jobbet. Handdisk är ett sätt att förbli jordad några veckor om året.
Det är självklart att en vanlig trebarnsfamilj är betjänta av en bra diskmaskin i den vardag som faktiskt är normaltillståndet. Där finns inget utrymme för att stå och flumma vid diskbaljan.
Men på semestern: spola upp och låt tiden ha sin gång. En viss grad av hardship hör sommaren till. Vi gör avkall på den standard vi är vana vid, i utbyte mot något viktigare.
Varför är du så sur? Jag är väl inte sur, det är ju du som är sur. Nähä. Joho. Du har varit sur hela dan. Har jag väl inte alls. Men jag kan bli.
Semesterfriktion är oundviklig.
Glassigt i all ära men Boten Anna är sommarens värsta radioplåga. Först tror man att det är en sinnessvag person som sjunger om en båt. Sen får man höra att det handlar om en bot. Och även om man faktiskt vet vad en bot är blir man bara irriterad.
Så när jag läser om hur några flinka holländare helt sonika knyckt låten och gjort en egen version blir inte sympati för upphovsmannen min första reaktion. Han får möjligen hålla tillgodo med några hardship-poäng.
Även på en liten semester-tv ser Beirut återigen ut som helvetet i technicolor. Nyhetsrapporteringen som tränger sig in mellan allsång och mysdeckare är påfrestande, liksom all äkta hardship. Ett hundratal svenskar finns kvar i Libanon, medan 7000 har evakuerats. Den här gången känns det faktiskt svårt att automatgnälla på UD. Och Lars Danielsson har fortfarande timeout.