Sverigedemokraterna återfinns i ett parallellt universum
Martin Kinnunen, Sverigedemokratisk riksdagsledamot, visade sig i Södertörns tingsrätt i dag vara påfallande okunnig om det bolag där han var enda styrelseledamot.
Grova ekonomiska brott i samband med järnrörsmiljoner till Erik Almquist? Något sådant hade han inte lagt märke till.
Åklagare Jacob Holmberg böjde sig fram, tog ett djupt andetag och fyrade av ett nytt batteri frågor.
"Har du attesterat alla dessa betalningar?"..."Visste du vad betalningarna avsåg?"..."Ångrar du att du inte kontrollerade transaktionerna?"...
Kinnunen, mörk kostym, blå slips, avmätt leende, svarade snabbt och självsäkert. "Ja". "Såvitt jag minns". "Jag hade ingen anledning att tro att oegentligheter skett".
Politikern är åtalad för grovt skatteberott och bokföringsbrott. Ett bolag knutet till Sverigedemokraterna har lämnat in felaktiga inkomstdeklarationer samt låtit bli att sköta den löpande bokföringen, påstår åklagaren.
Allt detta ska ha skett i samband med att Erik Almqvist i en fiffig konstruktion fick plåster på såren för att ha tvingats lämna sin post i partiet efter järnrörsviftandet.
Föreställ er att ett parti som socialdemokraterna eller moderaterna hade att hantera en förödande historia med några ledande företrädare som sprang runt på stan och vräkte ur sig rasistiska och sexistiska okvädningsord.
Föreställ er vidare att något av dessa partier i stället för att bara göra sig av med den uppenbart olämplige politikern sydde ihop en generös deal som slutade i domstol med anklagelser om grova brott.
En skandal av det formatet skulle sannolikt leda till att hela ledningen i ett normalt parti tvingades gå.
Men Sverigedemokraterna återfinns i ett parallellt universum och 3,7 miljoner kronor plockades från partiets valfond och slussades vidare till två bolag som i sin tur betalade ut pengarna till Almqvists konsultbolag.
Nu, några år senare, i sal 7 i Södertörns tingsrätt, den första av två rättegångsdagar, ser Sverigedemokraternas tidigare ekonomichef, en man som fick lämna partiet efter att ha supit sig full och grovt förolämpat en partikamrat, uppenbart plågad ut.
Även han är åtalad. Han lyckas förmå rätten att tv-bolagen inte ska få spela in hans vittnesmål och han svarar svävande på åklagarens frågor om det inte var så att han hjälpte Kinnunen att begå brotten.
Blir det fällande dom? Om det vågar jag inte ha en uppfattning. Åklagarens dokumentation är gedigen, men ekonomisk kriminalitet är ofta komplicerade saker.
Alla förstår innebörden av ett bankrån eller en misshandel. Ett skattebrott är mycket svårare att förklara. Och lagstiftningen är komplicerad. Olika typer av skatter ska betalas in vid olika tider och regelverket är snårigt.
Dessutom har advokat Thomas Ohlsson en del goda poänger. Om nu inte den som var satt att sköta bokföringen såg bristerna - varför skulle Kinnunen ha gjort det? Och varför slog inte revisionsfirman som granskade räkenskaperna larm?
Detta är en mycket ovanlig rättegång. Visst har det hänt att riksdagsledamöter ställts inför rätta, men det finns i grundlagen en ganska långtgående straffimmunitet för våra folkvalda. Politiker ska kunna vara obekväma utan att riskera repressalier från staten.
Har en politiker från riksdagens talarstol röjt hemlig information eller gjort sig skyldig till hets mot folkgrupp så kan åklagare inleda förundersökning endast om riksdagen med fem sjättedelars majoritet gör tummen upp.
Men det rör endast misstänkta brott som begås inom ramen för riksdagsuppdraget. Och det handlar det inte om i detta fall.
Om Kinnunen fälls för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott väntar fängelse. I pauserna gick han ut och rökte.
Han fibblade på sin mobil i kylan och såg ut att vara en mycket ensam man.