Anteckningar från semesterlandet (3)
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-07-18
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är sex år sedan jag senast skrev om de svenska så kallade vägkrogarna som serverar så kallad vägmat. Det blev ett massivt gensvar, med nära 500 mejl från gråtfärdiga och rosenrasande läsare - alla överens om att måttet var rågat.
Dessvärre verkar det som att vi lika gärna kunde ropat i öknen. Efter nära en vecka och ett femtiotal mil i bil genom semesterlandet tvingas jag konstatera att kvalitetsnivån fortfarande är i botten. Fantasilöst, fett och fult är och förblir nyckelorden.
Vad är det för sjuk dödsdrift som hela tiden leder oss till dessa tragiska vägkrogar? Jaha, det finns inget annat.
När vi rullar in i Arvika svartnar det för ögonen. Det pågår musikfestival och stan är invaderad av kajalkladdiga och svartklädda kids på goth humör. Kontrasten mellan det leende kulturlandskapet och de vingliga dystopikerna är slående. Som om Sisters Of Mercy tolkade Fröken Fräken. Inne på möbelkedjan Jysk turas utmattade festivalbesökare om att sova i butikens sängar. De vanliga kunderna ler och håller avståndet. Personalen ser bussigt mellan fingrarna och jag är säker på att det kommer att betala sig. Även gothrockare kommer att sätta bo.
Läser i Värmlands Folkblad en intressant artikel om holländare som emigrerar. I Holland bor 16 miljoner människor på samma yta som Värmland. De senaste åren, skriver VF, har inflyttade holländare köpt över 400 fastigheter och startat närmare 80 företag i Värmlands län.
Det som vi kallar glesbygden är en oslipad diamant, betraktad ur ett annat perspektiv. Med lite systematik i flyttandet från trånga norra Europa till glesa Sverige skulle vi kunna ha flera miljoner fler invånare - och bli ett större, rikare och bättre land. Krisen med den undermåliga vägmaten löser sig på köpet.
Samtidigt i en annan del av Värmland: engelska smygfotografer tillbringar alltså sommaren i buskarna runt Svennis hus i Sunne. I förra veckan var vinkeln att han hade blivit rubbad och pratade med stenar. Denna vecka handlar det om en ny hemlig kvinna.
Och runt kvällsgrillen kan vi inte låta bli att diskutera den där Sydamerika-nazi-looken som vi är överens om att han envisas med. Stackars pôjk.
Vi kvällsbadar i en vacker sjö och tvättar håret som i värsta reklamfilmen. Går hemåt genom skog med höga tallar och på en bädd av barr. Solen går ner efter ännu en generös dag på vår del av jorden. Sommaren 2006 kan bli en svensk klassiker.