Plötsligt ser alla ut som McCain

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Orkar inte ens ringa till investmentbanken Carnegie och fråga vad som hänt med mina pengar. Tror inte att det är någon idé.

Tror inte att de bryr sig om mitt sparkapital.

De har aldrig gjort det.

De kommer aldrig att göra det.

Zappar i stället mellan tvkanalerna och upptäcker att den ekonomiska krisen har förvrängt min syn.

Varför ser alla plötsligt ut som presidentkandidat John McCain? Som botoxmånar med utsmetade anletsdrag.

Jag misstror de kortsiktiga leendena i alla trallala-program. Jag blir förbannad när en inredningsexpert med Versace-glasögon i pannan smular sönder ett finfint (nåja) kök bara genom att knäppa med fingrarna.

Jag hoppar över de amerikanska deckarna, där det står en stajlad obducent och petar i en hög med inälvor.

Är inte allt det här något från i förrgår?

En framtid som stelnat i vaddå?

Tänk, om det är som en del påstår. Att vi är på väg in i en ny världsordning. Nej, kanske inte så stort, men säg, att vi är på väg in i en lågkonjunktur som ingen kan kontrollera.

Vilka är vi då?

Vad tvingas vi att välja bort?

Vad blir annorlunda?

Frågade två kända trendspanare, som båda sa att det bara skulle bli mer av de där skratten. I en långkonjunktur är det mycket skratt, skratt.

Det är skratten som ska bära oss över ångesten.

Men shoppingen ryker, säger Amelia Adamo, chefredaktör för Magasin M. I fortsättningen kommer vi inte ens att längta efter en väska som kostar 8 000. Vi kommer inte heller att krypa för modeindustrin. Vi kommer att ”omformulera” oss, säger hon. Vi kommer att handla eko och grått och känna oss reko och ordentliga.

Och nöjda.

Alexander Bard, författare och internetsociolog, tror att den ekonomiska krisen kommer att få oss att förstå mer om obalansen i det globala samspelet. Att vi kommer att begripa mer av samband och sammanhang.

Att det shoppas för mycket i USA och för litet i Kina. Och att vi här uppe är beroende av hur livet förändras för en fattig bonde på det södra halvklotet.

Vi kommer också att bli mer intresserade av EU, därför att vi fattar att det är vår maktbas ut i den stora, stora världen.

Hur som.

Skratt eller gråt? Botoxsprutor eller en global finanspolitik?

Trendspanarna siar: inget blir som förr.