Akademiens makt över kritiken
Svenska intellektuella förhåller sig kritiska till Makten, otänkbart vore att en etablerad skribent skulle skriva en dikt för att hylla Stefan Löfven (ur myllan steg du/tungt och lätt/i förening/likt dina ord/så exakta/och ändå flyktiga), okej, lite tvetydigt kanske - eller en haiku till Annie Lööf (hösten anlände/mörkt ute, siffror ljusa/du gick mot våren).
Nej, det vore omöjligt.
Men det finns makt i litteraturens värld också, i Svenska Akademien.
Den utdelar Nobelpriset och sitter på feta stipendier och äger konungslig glans i en värld där författare knappt har pengar till gröt och kritiker numera får vara glada om de honoreras med kaffepengar.
I den världen kan det låta så här när Akademien utser en ny ledamot, Sara Stridsberg. Citat ur en kulturkrönika i Svenska Dagbladet:
”Vid sidan av entusiastiska gratulationer till Akademien för deras (det ska väl vara ”dess” men med sjunkande arvoden sjunker viljan att kontrolläsa sina egna texter) utmärkta omdöme och glädje över rättmätigt erkännande och inflytande till Stridsberg, biter man sig också eftertänksamt och nervöst i läppen. Vad nu med detta exceptionella författarskap?”
Det påminner om kontoristen som av den välvillige direktören uppmanas att komma med kritik.
Seså Karlsson, några synpunkter har han nog på mitt ledarskap?
(Lång tystnad)
Jo, jag tycker att direktörn ska arbeta mindre, han måste tänka på hälsan för hur ska det gå med oss om direktörn inte orkar längre. Det är den kritik jag har att framföra och den står jag för.
”Det är så vi skeptiker håller på; oroar oss för att författare inte ska ha tid att ägna sig åt sitt skrivande när de får andra, tidskrävande åtaganden”, fortsätter litteraturkritikern i Svenska Dagbladet.
Ja, ja, det är bra Karlsson, tack ska han ha för omtanken.
Direktörn, det är jag som ska tacka (skrapar med foten, backar ut ur rummet).
”Ödmjukt ... subtilt ... litterära begåvning ... sjungande poetiskt ... glädjande att en strävan och talang som Stridsbergs bereds plats”, står det i Svenska Dagbladet.
Jo Karlsson!
Direktörn?
Kan han springa ner på hörnet och hämta ett par pilsner. Jag är törstig.
Självklart direktörn, genast. (hastar nerför trappan)
(Dånande röst) Och ta sig en sup själv! Det är Karlsson värd!