Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Första glaset alkohol slår ut brottarna i mig

Om drogen alkohol skulle upptäckas i dag, skulle den sannolikt bli bannlyst på nolltid. Den gör ju människor osedvanligt dumma i huvudet.

Själv är jag inte alls road av att vara full, men det finns ett moment i drickandet som är oemotståndligt och det är det första glaset. Jag blir full av liv bara jag tänker på det.

Ica-kassarna på blank diskbänk, man packar upp de delikatesser som man kostat på sig, det är ju fredag, och börjar dona med maten och det är lätta steg mellan kylskåp och spis, så mycket förväntningar, så många underbara möjlig­heter i kroppen!

Och man tar fram en flaska rött, korkar upp den med krökt rygg. Det snabba kluckandet när man häller upp första glaset! Det ljudet! Det kittlar i roten av hela ens system!

Man har just tagit en bastu. Handduk runt midjan, vattenpärlor på bröstkorgen, man immar lite grann. Och man är så törstig att man gapar när man andas.

Försvagad men lycklig sjunker man ner någonstans i vissheten att härifrån reser jag mig inte på ett bra tag. Ingenting att göra, inga löften att hålla.

Någon man älskar räcker över en iskall öl och slår sig ner bredvid en. De första ljuvliga klunkarna! Den underbara iskylan mot gommen! Kroppen väcks åter till liv! Det händer något nästan oförklarligt, man ser hela sin historia i en enda snabb blixt och sen sitter man lugn.

Man är själv en kväll och man njuter av det, har mod att ta in det bitterljuva i ensamheten. Man stöter ner whisky i ett glas som är så tjockt nertill att det krävs en liten ansats för att lyfta det.

Rullar whiskyn i glaset en stund, funderar på saker och ting, och så dricker man och när vätskan far genom en uppstår det underbara, lövtunna filtret som omedelbart lägger sig mellan en själv och omvärlden, ett utsökt litet membran som kalibrerar verkligheten åt en. Det tar blixtsnabbt udden av ens varelse. Man blir mild och mjuk.

Det första glaset! Som jag älskar det första glaset!

Varje gång jag dricker det första glaset tänker jag mig att jag har två brottare i mig, som står någonstans och bufflar ursinnigt mot varandra. Det första glaset gör att de reser sig från sina låsta positioner, släpper sina tag och lutar sig mot varandra i en utmattad kram.

Det första glaset!

Jag vet inget bättre.

Följ ämnen i artikeln