Våldet mot SD hotar demokratin
Sverigedemokrater utsätts för våld, hot och trakasserier i en helt annan utsträckning än andra politiker.
Om detta bör vi tala.
Någon eller några slängde i går in en sprängladdning i brevlådan hos Anders Dahlberg, en sverigedemokratisk politiker. Han avslöjades, av Expressen i förra veckan, med att i anonyma kommentarer ha manat till inbördeskrig för att slänga ut Sveriges invandrare.
Nu tar vi, som under en vecka nyligen tävlade med tjusiga ord om Jimmie Åkesson och tårtan, än en gång avstånd.
Det är utmärkt: våld som politisk metod i Sverige år 2013 är oacceptabelt och ett angrepp på demokratin.
I denna dramaturgi ingår även att anonyma mejlare, som inte låtsas märka alla dessa fördömanden, hör av sig till redaktionerna med snurriga påståenden om att attacker mot Sverigedemokraterna tystas ner.
Jag har själv bara i dag fått några mejl om att jag är en av alla dessa politiskt korrekta skribenter som bara är intresserade av nazister som härjar i Kärrtorp.
Att de har fel innebär dock inte att opinionsbildare, debattörer och skribenter alltid gör rätt.
Brottsförebyggande rådets rapport ”Politikens trygghetsundersökning 2012” förbigicks för all del inte med tystnad eller likgiltighet, men intresset för det mest uppseendeväckande resultatet var måttligt:
Att nästan varannan sverigedemokratisk politiker hade utsatts för våld, hot eller trakasserier under 2011.
Motsvarande siffra för förtroendevalda i allmänhet var 16 procent, en siffra som hade varit lägre om det inte vore för SD:s påfallande överrepresentation.
Sant är att partiet självt har fört in hat i politiken genom att försöka dela upp människor i ett vi och ett dom och genom att stödja en sajt där fotsoldaterna går betydligt längre än de något så när polerade riksdagsledamöterna.
Men det ger inte någon rätt att hota dessa folkvalda i telefon eller mejl, för att nämna de vanligaste sätten att trakassera. Ansvaret vilar helt på dem som begår brotten.
Även fysisk förföljelse, sönderslagna hem och misshandel förekommer, men dessbättre i en betydligt mindre utsträckning.
Nu är det inte bara partitillhörigheten som avgör i vilken utsträckning en politiker kommer att drabbas av brottslighet. Att till exempel vara ordförande i socialnämnd leder till förhöjd risk, oavsett om hen representerar SD, Centern eller Vänsterpartiet.
Siffrorna är dock för tydliga för att kunna pratas bort.
Att politiker hotas och förföljs är ett allvarligt demokratiskt problem.
Att ett av partierna drabbas i en helt annan utsträckning än övriga är även det ett allvarligt demokratiskt problem.