Utsikterna för fällande dom borde varit goda
Trots dna och trovärdiga vittnen friades mannen för att ha våldtagit den medvetslösa kvinnan.
Nämndemännen körde över juristdomaren, som inte utan fog ansåg att bevisningen räckte.
Lunds tingsrätt avkunnade i förra veckan en dom som jag vill berätta om.
Det var midsommarafton, unga människor, sprit och fest i en villa. En 21-årig kvinna blev full och fick hjälp upp för trapporna och i säng av kompisar.
Senare samma kväll upptäcktes att en 27-årig man lagt sig bakom den sovande kvinnan i bäddsoffan och såg ut att ha sex med henne. Tumult uppstod, mannen anklagades för våldtäkt, polis tillkallades.
Under rättegången berättade den unga kvinnan att hon bara hade diffusa minnesbilder av vad som hände, men att hon vaknade av att folk skrek och märkte att 27-åringen drog sin penis ur henne. Hon upptäckte också att hennes byxor och trosor var nerhasade till knäna.
Hon ville inte leva under de följande veckorna, kände sig smutsig, duschade flera gånger om dagen.
Mannen sa att han vaknade av att kompisar var arga och slog honom. Han hade inte haft sex med kvinnan, om det nu inte hade skett i sovande tillstånd.
Två vittnen är dock av en annan uppfattning. De kom upp för trappan och såg hur 27-åringen gjorde juckande rörelser under täcket mot den sovande kvinnan. De drog bort filten och såg hur den åtalade drog sin erigerade penis ur henne.
Våldtäkter är inte sällan svåra att bevisa, men då vittnena bedömdes som trovärdiga av rätten och då det dessutom fanns dna från kvinnan i mannens kalsonger borde utsikterna för fällande dom ha varit goda.
Nämndemännen ville dock annorlunda. Visst, det är klarlagt att mannen låg bakom henne med erektion och att de båda var nakna på underkroppen, men då folk hade druckit och tumult uppstått gick det inte med visshet att säga att könsorganen varit i kontakt med varandra.
Och de tekniska spåren i hans kalsonger? Tja, eftersom det inte gått att reda ut vilken slags kroppsvätska det handlar om så kan han ju ha varit i fysisk kontakt med någon annan del av kvinnans kropp.
Vem vet, de kanske skakade hand, varefter han något ouppfostrat kliade sig i skrevet.
Helt oskyldig anser dock inte nämndemännen mannen vara. "Så långt är dock klart att han har agerat på ett sätt som inneburit en kränkning av målsägandens sexuella integritet. Han ska därför dömas för sexuellt ofredande".
En månads fängelse, ett straff mannen redan hade avtjänat i häkte. Därför släpptes han så fort domen avkunnats.
Rättens ordförande, Lars Lindblad, den ende juristdomaren i målet, ansåg emellertid att bevisningen höll för att fälla till ansvar för våldtäkt. Vittnena må ha druckit, men deras berättelser är tydliga. Och dna-spåret pekade onekligen starkt för att de har rätt.
Men i en svensk domstol har varje domare en röst och därför kunde amatördomarna rösta ner proffsdomaren i tingsrätten.
Jag tillhör inte dem som i tid och otid förfasas över att frianden sker i våldtäktsmål. Många av dem som protesterar högst på sociala medier har inte läst domarna utan grundar sina åsikter på pressens rapportering, som inte sällan är ofullständig. Det som tyder på skuld lyfts fram, det som talar för motsatsen tenderar att glömmas bort.
Dessa fall är ofta svåra att bevisa. Vittnen och teknisk bevisning saknas inte sällan.
Men om båda dessa ingredienser finns och det ändå inte räcker - vad krävs då?
Jag hoppas och tror att hovrätten, där proffsen är i majoritet bland domarna, kommer till en annan slutsats än tingsrätten.