Med avskjuten haka blev Wessel martyr

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Den före detta Palmemördaren Christer Pettersson ringde och väckte mig i svinottan. Han var på jakt efter en ökänd nazistschlager.

Man kan bli förvirrad för mindre, så jag bad honom ringa framåt lunch och slängde på luren.

- Saken gäller "Die Fahne hoch", sa han när han ringde tillbaka. Jo, jag vet vad det är för låt, men den är dessvärre väldigt vacker. Det var en kvinna jag känner som spelade in den från tv:n, från en film med Sophia Loren och Marcello Mastroianni tror jag, men inspelningen blev väldigt dålig och jag skulle verkligen behöva en bättre version. Det är mycket viktigt!

- Självklart, sa jag. De berättade på nyheterna att du flyttat in hos Svartenbrandt? I så fall, vem av er vattnar blommorna?

Vi tjafsade ett tag om valet och andra saker. Jag lovade att hålla ögonen öppna efter "Die Fahne hoch". Två dygn senare hade han ringt sju gånger på svararen och tjatat om samma slitna propagandamelodi.

Kampsången i fråga skrevs som en dikt av den tyske nazisten och SA-mannen Horst Wessel på 20-talet. Musiken kommer troligen från en äldre folkmelodi.

Wessel mördades 1930. Han sköts i huvudet och fördes till sjukhus där han dog efter några veckor. Rapporterna om de faktiska omständigheterna kring attacken och den unge Wessels död är motsägelsefulla, i alla fall på nätet.

Det verkar som om Wessel bodde i Berlins slumkvarter ihop med en före detta prostituerad som hette Erna Järnicke. Av något skäl så trängde sig den påstådda kommunisten "Ali" Höhler in i parets lägenhet och sköt Wessel i huvudet.

Börjar man surfa på det mordet så hamnar man i ett virvlande svart hål. Den ena källan återger den andra, i sämre och sämre översättningar. Det finns tusentals referenser. Wessel var hallick. Höhler var före detta pojkvän eller hallick åt Erna. Attentatet var privat. Eller politiskt. Kanske var det både och.

Enligt vissa sidor så var mordet iscensatt av portvakten, en änka till en kommunist som utnyttjade en obetald hyra för att öppna till Wessels lägenhet. Pang, pang. Enligt andra och mer tvivelaktiga www-källor dog Wessel omedelbart efter heroiska gatustrider med bolsjevikerna på Berlins gator.

Det verkar som om Wessel låg i veckor på sjukhus med avskjuten haka och blodförgiftning. På nätet finns hans läkarjournal återgiven, korrekt eller ej. Nazisternas propagandachef Joseph Goebbels fattade i alla fall att Wessel kunde verka i Tredje rikets tjänst. Som lik.

Trots påståendena om att Wessel reste högerhanden till hälsning när han fick besök: utan underkäke hade han rimligen inte fungerat propagandistiskt. Man kan ju inte dregla när man förespråkar kroppslig perfektion och rasrenhet.

Goebbels - eller hans spökskrivare - skrev:

"Jag går in i ett litet sjukhusrum på bottenvåningen och jag chockas av synen. En kula i huvudet har orsakat förskräcklig förödelse på den här hjältemodiga grabben. Hans ansikte är förvridet. Jag kan knappt känna igen honom. Men han är lycklig. Hans klara, ljusa ögon lyser, även om vi inte kan prata länge. Läkaren har beordrat honom att hålla sig lugn. Han upprepar bara några ord: "Jag är lycklig". Han behöver inte säga det. Man ser det när man tittar på honom. Hans unga, ljusa leende övervinner blodet och skadorna. Han tror fortfarande."

Sedan - med propagandans massiva hjälp - blev Wessel kult.

Hitlers hantlangare döpte fartyg och skolor och militära enheter och fan och hans moster efter honom. Oberoende av motivet för mordet så blev Horst Wessel en av nazismens främsta martyrer. "Die Fahne hoch" kom nästan lika högt på listorna i Tredje Riket som "Deutschland über alles".

I vilket fall som helst så har jag inte hittat grammofonskivan. Pettersson borde lyssna på Jussi Björling eller Gato Barbieri eller Li"l Kim istället, deras låtar är avgjort mer sunda och uppbyggliga.

Robert Aschberg