Vi är djur som bajsar på golv i t-banevagnar
Helt enligt tidtabellen klev Peter Englund ut genom den vita dörren.
Mario Vargas Llosa, läste han från ett papper. Det gick ett litet sus genom publiken.
Kanske för att lemurerna hade tippat fel. De gissade på Alice Munro när DN åkte ned till Skansen och frågade.
Några månader tidigare hade samma morgontidning låtit tjugoen lemurer välja PPM-fonder. Gissningsvis med förhoppningar om att halvaporna från Madagaskar skulle återupprepa apan Olas succé från aktie-SM 1993. Ola valde då aktier genom att kasta pil. Det slutade med att han utklassade börshajarna och vann hela tävlingen.
Civilisationen har gjort stora framsteg. Vi har byggt både rymdfarkoster och äggskivare. Ändå denna ständiga ängslighet: tänk om en apa skulle göra det här bättre?
Därför ställer vi exempelvis världens samlade fotbollsexpertis mot en bläckfisk som heter Paul. Sedan låter vi dessa tippa matcherna i fotbolls-VM.
När blötdjuret i fråga sedan tippar rätt turneringen igenom går det som en ilning genom oss. En påminnelse om hur tunna gränserna är.
Vad krig och katastrofer gör med människor vet vi redan: civilisationen krackelerar.
Men egentligen krävs inte mer än en rejäl snöstorm. Ett pendeltåg som inte kommer i tid.
En vän till mig fastnade i tunnelbanan en morgon. Hon berättade om paniken som spred sig när vagnen slocknade där i tunneln. Folk slog mot fönstren. Andra blundade och bad. En äldre herre satte sig och bajsade på golvet.
Kanske är det vad som skiljer oss från djuren: en kollektiv överenskommelse om människans förmåga att transportera sig på givna tider. Så länge tidtabellen håller.
Det är fint att tidningar ger upp ibland och frågar en lemur i stället.
Som ögonblick av klarhet: vi vet nästan ingenting.
Nästan som besvärjelser. Förlåt oss för storhetsvansinnet och atombomben och det misslyckade bygget vid Hallandsåsen. Vi är bara ett djur i mängden. Ha överseende.
Kanske fungerar det även som en förklaringsmodell för apan Olas öde. Framgångarna på börsen glömdes snabbt bort och Ola såldes till en tvivelaktig djurpark i Thailand.
Där lever han nu instängd i en minimal järnbur med cementgolv. Och bläckfisken Paul?
Det sista jag läste om honom var i receptform.