160 sidor – och jag kan inte ens ringa
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-07-24
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är bara ettor och nollor.
Ni som hade långbyxor på åttiotalet minns säkert den förhatliga repliken.
Vi hörde den runt fikabord, vid bardisken och inte minst i butiker som tjänade pengar på att lansera den nya digitala tekniken med cd-skivor, mobiler och datorer.
Det är bara ettor och nollor, sa de, och vips skulle vi andra som i ett trollslag begripa hela den digitala revolutionen.
Innan man ens började överväga att formulera en fråga, var det framme nån spetsnäst jävel med killer-repliken i ett särskilt pedagogiskt tonfall: Det är bara ettor och nollor.
Jag hatade dem då och jag ogillar dem i dag: alla viktigpettrar som pratar om tekniska landvinningar och nya applikationer som om det vore enkelt.
De borde ha stryk på stjärten.
Därefter ska de komma hit och hjälpa mig att få igång den nya mobilen.
Jag var dum nog att svänga in om kontoret och hämta den häromdan. Det var ett misstag som håller på att fördärva semestern. Efter att på snart tre år lärt mig att nödtorftigt bemästra den gamla telefonen borde jag ha nöjt mig med den och tackat nej till erbjudandet om en ny.
Den är en värsting med extra allt. Man kan göra episka långfilmer med den. Man kan ta jobb som pressfotograf. Man kan frilansa som musikproducent. Man kan färdas jorden runt utan att köra vilse. Man kan skicka mejl och surfa på nätet.
Om jag har förstått saken rätt kan man dessutom ringa telefonsamtal. Men jag vet inte hur.
Jag blir helt bedövad när jag bläddrar i den 160 sidor tjocka tätskrivna manualen. Det ena är mer ofattbart än det andra. ”Om du vill spara en plats som ett landmärke?…?om du uppmanas att välja tangentbordslayout?…om du vill visa redan sparad, tolkad information?…”
Absolut sjukast är när man med mobilens hjälp ska ”planera en resa från en plats till en annan (till exempel från hemmet till arbetet)”.
Faktum är att jag inte ens får igång fanskapet. Jag skriker i vanmakt. Dottern kommer suckande till undsättning. Hon är irriterad och avundsjuk. Pappa, varför ska du ha en sån här telefon? Det vore ju bättre om jag fick den.
Hon har naturligtvis rätt. Det är digitala pärlor för gamla svin.
Jag har inte tid att lära mig skicka objekt till min webblogg så andra kan ta del av dem. Jag har ett liv att sköta. Och jag hittar till jobbet utan hjälp av ettor och nollor.