7-Eleven koloniserar svenska storstäder

"

Sara, kom ut i kväll, jag väntar på hörnet vid 7-Eleven", sjöng Mauro Scocco för ett tiotal år sen. I dag skulle den stackars flickan tvingas irra runt i timmar utan att hitta rätt. Hon har nämligen 41 gathörn att välja på.

7-Eleven har köpt alla gathörn i Stockholm. Nej, det har dom givetvis inte. Ännu. Men dom skulle bra gärna vilja, ty det ligger i strategin att lägga beslag på attraktiva butikslägen i hörnfastigheter. Dom har 41 butiker i Stockholm och ett tiotal i Göteborg. Det är bara början på koloniseringen av de svenska storstäderna. Expansionstakten är högt uppskruvad. Räkna med en fördubbling.

Bara på Götgatan i Stockholm räknar jag till fyra 7-Elevenbutiker. Söderkisarna behöver inte ta många steg för att kunna festa loss på en kartong mikropasta.

"Thank heaven for 7-Eleven" säger dom i reklamen. Närmare hell än heaven, säger jag. Som kraftigt börjat ifrågasätta om det verkligen är så vi ska ha det i våra stadskärnor; med kedjedrivna konceptkiosker i vartenda kvarter som ständigt står beredda att serva den moderna nutidsmänniskan i hennes nervöst skuttande vardag. Jag gillar både service och tillgänglighet, men inte lika mycket som jag uppskattar variation och mångfald.

En vacker vårmorgon promenerade jag ut i Stockholm för att äta en god frukost på lokal. Jag såg fram emot en rejäl macka med leverpastej och saltgurka samt gott nybryggt kaffe med mjölk. Jag såg fram emot ett riktigt fik.

Riktiga fik är dock en bristvara i dagens Stockholm, insåg jag efter någon kilometers fruktlös promenad där jag passerat tre eller fyra 7-Eleven men inte ett enda riktigt fik. Alla 7-Elevenbutikerna såg likadana ut och var befolkade med likadana människor. Det var nästan kusligt.

Till slut, på Rörstrandsgatan, hittade jag hem. Dalpojken heter stället. Ett riktigt fik. Stora mackor billigt, gott kaffe i baljor av porslin.

Klientelet spände från chaffisar med tipskuponger till medelålders affärsmän med Dagens Industri. En uteliggare (såg han ut som) kom in, beställde och sjönk ner i ett hörn med en kopp.

Fasen, tänkte jag. Det är ju för fasen det genuina Dalpojken som ska franchisas och spridas över världen, inte strömlinjeformade 7-Eleven. Dalpojken. Ett underbart ställe, ett prima varumärke. En vacker bit av en försvinnande kultur. K-märk och skydda redan i dag - i morgon kan det vara för sent.

7-Eleven är bara en av aktörerna i den hårdmallat designade våg av concept stores som väller över oss. I USA har man sedan länge kapitulerat. Där studsar medborgarna som flipperkulor mellan de tusentals kedjor som dominerar affärsliv och stadsbild (läs Fredrik Virtanens utsökta reseskildring i gårdagens tidning, med citatet "mångfald blir verkligen enfald i jakten på konsumenternas minsta gemensamma nämnare").

Jag antydde mina tankegångar för en god vän som jag normalt betraktar som balanserad och med en sund skepsis till det mesta. Men nu reste han ragg och brast ut i hyllningssång till 7-Eleven: "Dom är ju bäst! Jag älskar 7-Eleven! Jag skulle inte kunna leva utan dom!"

Han lovsjöng sortimentet och öppettiderna och personalens kläder och hela paketet. Han talade i tungor. Jag trodde inte mina ögon. Han är ändå närmare 60 bast och borde veta bättre.

Men utslagningen, då, flikade jag in. Att 7-Elevens och liknande kedjors dominans tvingar stackars dalpojkar och små tobakister ner på knä och in i konkurs. Det är väl inte bra? Joho, halvskrek han. Det är som det ska vara. Folk går till den som är bäst och den som är bäst vinner. Så enkelt är det.

Vem är då den egentliga vinnaren? Nån fet katt i Amerika, ligger ju nära till hands att tro. Men feta katter ligger ännu närmare till hands. Pröva med familjen Reitan i Trondheim.

Pappa Odd och sönerna Ole Robert och Kjell Magnus är nämligen ägare till 7-Eleven i hela Norden. Familjen Reitan representerar ett okänt imperium mitt i den svenska vardagen. Genom sitt familjeföretag Small Shops äger disse gutter inte bara 7-Eleven utan också Pressbyrån.

Och du som trodde att Pressbyrån var svenskt? Välkommen till den nya verkligheten. Glad påsk, eller Happy Easter som det heter på svenska!

Följ ämnen i artikeln