Ett rent resonemangsäktenskap
Nålsticken och gliringarna mellan S och MP
ÖREBRO.
Förhållandet mellan regeringspartierna S och MP är långtfrån hjärtligt.
De förlöjligar och kritiserar varandra.
Med två veckors mellanrum har först Socialdemokraterna och därefter Miljöpartiet haft kongress. MP:s avslutas idag.
Under partisamlingarna har det blivit tydligt att förhållandet mellan de båda regeringspartierna inte är det bästa. Det saknas värme och det fattas tilltro mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna.
Ett exempel är Karin Svensson Smith (MP), ordförande i riksdagens trafikutskott. Hon sopade till infrastrukturminister Anna Johansson (S) rejält från scenen under MP-kongressen.
Det handlade om snabbtågssatsningen mellan Stockholm och Oslo. Den skulle dra igång i början av augusti. Men för mindre än två veckor sedan fick SJ beskedet att norska Jernbaneverket i stället skulle byta kontaktledningar på den norska delen av sträckan i 2,5 år
- Anna Johansson gjorde tyvärr ingenting, sade Svensson Smith och beskrev hur hon istället själv kontaktade jernbanedirektörer och andra för att få igång satsningen i tid. Efter bara tre dagar backade verket och ledningsbytet sköts på framtiden.
Ett annat exempel är SSU:s ordförande Ellinor Eriksson som höll tacktalet på socialdemokraternas kongressmiddag.
I det drev hon våldsamt med MP-statsrådens flygtripper mellan Arlanda och Bromma flygplatser, en sträcka på omkring tre mil.
Gensvaret var stort, det som middagsgästerna skrattade och applåderade mest av Erikssons ganska många skämt.
Nota bene, flygturerna är inget statsråden själva kan påverka. Det bestämmer flygvapnet som sköter statsflyget.
Även Vänsterpartister, som budgetförhandlar med regeringspartierna, bekräftar att det gnisslar mellan regeringspartierna. De kommer ofta utan en gemensam ståndpunkt till budgetdiskussionerna.
Alliansen tillät inte att gräl mellan dem blev offentliga. Inte heller drev de gäck med varandra. När partiledarna uppträdde på varandras partikongresser hade de mest karaktären av en trevlig, men tafflig, stand up. Ungefär som på en lågbudgetfest.
Men språkrörens framträdande på S-kongressen och Stefan Löfven snabbvisit på MP-diton hade det snarare karaktär av plikt än av lust.
Det är inte konstigt att det finns skillnader mellan nya och gamla regeringen. Alliansen hade förberett sig för en valvinst i flera år innan de fick chansen. Socialdemokraterna och Miljöpartiet hade inte förberett sig alls. De började dagen efter valet.
Drygt två veckor senare skulle den nya regeringen vara på plats. Efter ytterligare tre veckor skulle budgeten vara klar, tryckt och presenterad.
Kommer regeringen att överleva? Det finns inga tecken på motsatsen. Men det är ett typiskt resonemangsäktenskap. De heta känslorna och den djupa samhörigheten finns inte.