Det är fullt mänskligt att vi knarkar distraktion
I går presenterade Folkhälsomyndigheten nya strikta riktlinjer för barns
skärmtid. Men en viral video från en musikfestival i London visar att det
redan kan vara kört.
I korthet kan man säga att Folkhälsomyndighetens rekommendationer är lika rimliga som svårnådda: unga i åldrarna 13-18 bör ha max två till tre timmar skärmtid om dagen, och barn mellan 0-2 år bör inte ha någon alls.
Det låter som att de svenska politikerna har sett den virala videon från festivalen All Points East där två tonårstjejer sitter på backen och äter hamburgare och tittar på Netflix. Inget fel med det, om de inte satt längst fram vid scenen – tre konserter i rad.
Den brittiska pressen, vars journalister har Oasis och Libertines i blodet, visar noll förståelse för denna hädelse. Hur kan Gen Z ha så dålig festivaletikett?, undrade Maddy Mussen i The Standard. Jag, som har Nirvana och The Cure i blodet, håller naturligtvis med i sak.
Men det finns många svar på frågan och jag tror mig kunna alla.
Dels får vi inte glömma att det globalt sett är många unga just nu som provar sina vingar i offentliga sammanhang för första gången, efter att ha tillbringat sina första tonår inlåsta under pandemin. Men en än större anledning är att konsten är död, och snart får den sällskap av den moderna underhållningen i himlen.
Dagens unga vet inte hur man lyssnar på musik – och det är naturligtvis inte deras fel. Utan vårt, vi som har matat dem digital dopamin sedan de lärde sig att gå.
Men Taylor Swift och Harry Styles då? Visst, Gen Z-idolerna fyller arenor jorden runt med zoomers som fullkomligen avgudar dem – kväll efter kväll efter kväll efter kväll. Men det beror till stor del på att de har lyckats återskapa nördarnas favoritevent ”Comic Con” i en musikalisk kontext.
Att klä ut sig och skapa innehåll för de sociala plattformarna är betydligt viktigare än själva musiken för många unga. Det kallas fandom och det behöver i sig inte vara en dålig sak (tvärtom!).
Men världens alla Swifties och Stylies är inte heller något bevis för att musik som konstform inte är utdöende. Så vad hände?
Det här hände: Modern underhållning dödade konsten, och nu är dopamin-
kulturen (likes and reels, baby!) på väg att döda underhållningen. Med
underhållning menar jag vad publiken vill ha, medan konst sätter krav på
publiken genom att vara utmanande, nyskapande eller bara väldigt tråkig.
Det kan låta märkligt, men det fanns en tid då vi nöjde oss med att läsa tidningar, spela fotboll, gå på bio, lyssna på musikalbum och skriva brev. Sen föddes internet – och med den den moderna underhållningen. Plötsligt blev det en sport att titta på sport.
Papperstidningarna förvandlades till flugsmällare medan YouTube blev världens största tv-kanal. Spotifys shuffle-funktion dödade musikalbumet och bröllopsinbjudningarna landade i inkorgen istället för i brevlådan. Men samhällets äldsta, de som levde när vi ”nöjde oss”, hann knappt bli arga förrän den moderna underhållningen ersattes av dopamin-kulturen."
I takt med att våra liv digitaliseras har det även blivit lättare att förstå vad vi människor vill ha.
Det är det sanna guldet. Och det är därför världens största bolag bygger datacenter som drar mer energi än hela länder.
Nedmonteringen av konsten och den moderna underhållningen har gått hand i hand med den ökade skärmtiden. Plötsligt räckte det inte att titta på sport. Man måste ju även betta på den. De nya medieformerna som konkurrerade ut papperstidningen minerades med klickbeten.
De sociala plattformarna kopierade TikToks framgångsrecept med korta videos i en evig ström, medan TikTok blev stället där unga lyssnar på snuttifierad musik. Min senaste bröllopsinbjudan? Den
fick jag via SMS.
Faster, harder, dopamine, addiction. Ibland sägs det att
människan numera har kortare uppmärksamhetsspann än guldfiskar. Det är en myt, men att man kan säga det oemotsagd säger det mesta.
Alla har en åsikt om skärmtid. Om du vill förstå varför är det enklast att öppna inställningarna i mobilen och spana in din egen. Snart tittar vi mer på skärmar än på den analoga världen. Den som är skärmliberal inleder alltid sitt argument med att det inte är skärmtiden som är grejen, utan vad vi konsumerar.
Det har jag också sagt 100 gånger.
Men så länge den digitala miljön svämmar över av smaskigt hjärndöda distraktioner som manipulerar och styr vår uppmärksamhet är det svårt att inte uppmuntra till begränsningar för de yngre. Gärna för alla, om du frågar mig. Somliga missbrukar alkohol och droger. Alla missbrukar distraktion. Att låta bli är nämligen mänskligt omöjligt.
I dag använder företag och marknadsförare sofistikerad teknik för att dra nytta av våra psykologiska svagheter. Deras mål är att vi ska fatta beslut som baseras på impulser och ger omedelbar tillfredsställelse. Men de påverkar inte bara vad vi köper, utan även våra åsikter och sociala interaktioner.
Och kanske läskigast av allt: vår syn på oss själva och världen omkring oss. Det finns till och med ett begrepp för det på engelska: ”fracking”, där företag använder avancerade metoder för att extrahera och kommersialisera vår uppmärksamhet, vilket jämförs med utvinning av naturresurser.
Att komma hit gick fort. Det krävdes visserligen 299 940 år att uppfinna den
digitala skärmen, men bara några decennier för att bli beroende av den. Kanske är det nyhetens behag? Relativt sett har skärmarna bara funnits i ett andetag.
Därför är jag övertygad om att vi inte är menade att leva så här. Våra
barnbarnsbarn kommer att skaka på huvudet när de får höra hur vi stängde ute våra medmänniskor och vägrade leva i nuet.
I framtiden kommer tekniken att vara så pass integrerad i våra liv att skärmar inte existerar, samtidigt som vi har korrigerat barnsjukdomarna och synat de manipulativa tricken som gjorde oss beroende av skärmar. Frågan är hur lång tid det tar att komma dit?
Och vad vi kan göra fram till dess.
Här är två tips som du troligen aldrig fått förut:
- ”Attention Receipts”. Skulle du slösa bort mindre tid av livet på att doomscrolla om du fick dagliga kvitton som visar vad du har spenderat din uppmärksamhet på? Två forskare vid University of Chicago har skapat en apparat som skriver ut fysiska kvitton som i detalj visar hur mycket tid du har spenderat på att titta på YouTube-videor.
2. ”Radical Attention”. En metod som hjälper dig att återta kontrollen över din uppmärksamhet och utveckla förmågan att fördjupa dig helt i vad du än väljer att fokusera på. Målet är att vara fullständigt närvarande och djupt engagerad i nuet – som en motpol till den digitala miljöns lömska fällor. Men först måste du bara lyckas stänga av telefonen…