En informell allians håller kungaskvallret vid liv

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vad får man när man blandar farbröder i club-blazrar och skojiga internatskolenamn med juggegangsters? Det rätta svaret är en fars. Ett alternativt svar, populärt bland mina kollegor, är att man får en ”kungaskandal” och att den ska tas på fullaste allvar.

Eftersom jag inte är avig tänkte jag försöka tro på den idén i dag. Vad har vi att vara allvarliga över?

Det är möjligt att det i morgon dyker upp bilder på någon som har vaga likheter med kungen och som inte är ditklistrad i efterhand. Kanske finns något på dessa hypotetiska bilder som är mer spektakulärt än en kvinna i bikini. Kanske är bilderna inte flera decennier gamla. Men om vi för tillfället nöjer oss med det vi faktiskt har, är det detta:

En förfalskad bild, som skulle uppröra få även om den var äkta.

Kriminella vittnen med en historia av misslyckade utpressningar.

En c-kändis med alla möjliga sorters tråkiga problem, som med jämna mellanrum talar ut om sitt kärleksliv i pressen.

Dessutom har vi:

En bok med kungaskvaller som marknadsfördes i pressen för ett år sedan.

En bok med c-kändisens skvaller, som ska lanseras inom kort.

En bok med gangsterns skvaller, som också ska lanseras inom kort.

Skvaller har evigt liv, men låt oss anta att den förfalskade bild som nu langats fram är ett bra mått på hur tillförlitligt skvallret är. Hur skulle vi då säga att journalistkåren har klarat av att hantera saken?

Ett sätt att se det är att den modiga journalistkåren har brutit med gamla tabun och inte väjt för att granska statschefen.

Ett annat sätt att se det är att journalistkåren okritiskt har assisterat gangsters i ett utpressningsförsök mot landets statschef. Den har skött marknadsföringen åt försäljningssugna skvallerförläggare. Den har odlat ett inställsamt samspel med kampanjande republikaner, vars politiska mål i praktiken förutsätter att förtroendet för kungen urholkas.

Kort sagt, ser man saken så har vi en informell allians av gangsters, skvallerförläggare, republikaner och journalister, vars intressen sammanfaller i att hålla en hittills innehållslös ”skandal” vid liv.

Det här skulle man kunna vara allvarlig om. Man kunde till och med vara så allvarlig att man kallade det för ett försök till medial statskupp.

Men man kanske inte ska vara så allvarlig, trots allt?