Fler poliser är bara en liten del av lösningen
Debatten om poliskrisen är en cirkus.
Ta bara alla ledarskribenter och kolumnister som håller Dan Eliasson ansvarig för vartenda bråk på asylboende, brinnande bil eller ofredande på festival och som ylar i kör om rikspolischefens avgång.
Rekordhållare i disciplinen är möjligen stjärnan som i en debattartikel i somras påstod att ”Eliasson är arkitekten bakom den hårt kritiserade omorganisationen av polisen.”
Sanningen är att en reform började diskuteras redan i början på 2000-talet. Riksrevisionsverket påpekade att det vore effektivare med en polismyndighet i stället för 21 och en kommitté kom efter Göteborgskravallerna fram till att det fanns allvarliga brister inom polisen.
Det pratades och pratades och år 2012 utsåg justitieminister Beatrice Ask juristen Thomas Rolén att leda arbetet med att stöpa om verksamheten.
Den nya organisationen trädde efter riksdagsbeslut i kraft samma dag som Eliasson tillträdde, den 1 januari 2015. Mer arkitekt än så är han inte.
Marginellt mindre påfrestande än tyckonomerna är de poliser som har hakat på drevet i femtioelva debattartiklar. Lönekraven är legitima, men de sentimentala blickarna bakåt och gnället om hur hemskt allt har blivit?
Och när jag inte trodde att min huvudvärk kunde bli värre inleddes en bisarr politisk auktion.
– Fler poliser, ropade inrikesminister Anders Ygeman.
– 2 100 nya, krävde kristdemokraterna.
– Vi höjer till 2 500, utbrast liberalerna.
– 7 000, drämde sverigedemokraterna till med.
Att polishögskolan så sent som 2010 inte tog in en kotte eftersom regeringen ansåg att resurserna räcker är lika politiskt bortglömt som att uppklaringsprocenten inte ökade förra gången kåren förstärktes med 2 000.
Rutinerade poliser jag talar med suckar över alla åsikter och utspel.
Vi behöver bli fler, säger de. Men vore det inte vettigt att börja med att försöka behålla alla poliser som slutar? Och har någon politiker en idé om vad de nya ska användas till? Kan det rent av formuleras en tanke om vad myndigheten ska ägna sig åt?
Problemen är stora och har funnits i årtionden. Allvarligast är kanske den bristande polisiära lokala förankringen.
Visst ska krav ställas på Eliasson. Men rikspolischefen har inte skapat krisen. Han har ärvt den. Och fler konstaplar är bara en liten del av lösningen, vad diverse populister än må säga.