Bob kommer nog ta emot sitt pris
– Bob är en artig person. En gentleman. Jag tror nog att han kommer till Stockholm för att ta emot priset.
Colin Allen står med händerna i fickorna vid Klara sjö i Stockholm. Allen är trumspelare och textförfattare. Han kompade Dylan under turnén 1984 och är med på albumet ”Real live”. En joggare flåsar förbi. Colin Allen drar upp axlarna i snålblåsten.
– Bob är inte en kille som hänger med killarna i bandet. Vi sågs på scenen och kanske vid matbordet efteråt. Vi pratade inte så mycket, vi bara spelade.
Han skrattar, ett hest skratt. Colin Allen har fyllt 78 och ska till öronläkaren om en stund. Han behöver hörapparat efter 50 år på världens scener.
– Vi repeterade egentligen inte. Vi körde några låtar hemma hos Bob i Malibu och sedan övade vi på scenen inför publiken. Jag minns första konserten, i Verona i Italien. Vi hade ingen aning om vad vi skulle spela. Bob knäppte på gitarren men av det kunde man inte höra vilken låt det var. Jag väntade tills han sjöng de första orden. Då började jag spela. Det var så vi gjorde. Det var ... organiskt.
Allen har levt i Stockholm i 30 år. I huset på andra sidan gatan pysslar hans fru med blomsterlådan i fönstret. Hon har hörlurar på sig.
– Jag fick 1 000 dollar per konsert och 50 dollar i dagtraktamente. Han som spelade bas fick mindre men jag tror att Mick fick mer.
Mick Taylor var gitarristen. Han hade varit med i Rolling Stones och innan dess ingick han i John Mayalls Bluesbreakers tillsammans med Colin Allen.
– Bob sa vad han tänkte till Mick som sa det till oss.
På lediga stunder skrev Dylan nya låtar. Allen minns det som en bra turné med en spelning på Ullevi den 9 juni 1984. ”Halva Sverige var där.”
Bra hotell. Bandet reste i Dylans privata flygplan.
Ett jobb som alla andra? Självklart inte. Och ändå, ja. Man går till arbetet och gör sitt bästa.
– När du sitter bakom trummorna och konserten börjar har du ett väldigt ansvar, säger Allen.
Han har spelat med Rod Stewart och skrivit ett par texter som Paul McCartney & Wings spelade in. ”Det gav mig försörjning för tre, fyra år.” I Sverige har Colin Allen spelat med Tottas Bluesband, Monica Törnell, Björn Afzelius och många fler.
Konjunkturen går upp och ner i musikbranschen som i alla andra. Allen pensionerade sig efter finanskraschen 2008.
– Det kom färre till konserterna, folk gick inte ut lika mycket.
Han bor några stenkast från Stadshuset där Bob Dylan kanske kommer att delta i Nobelmiddagen, eller kanske inte. Det gråa ljuset ligger som en tyngd över staden och människorna. En herre trasslar med en fisklina på den lilla bryggan vid strandpromenaden. En ung kvinna med barnvagn går förbi. Hon pratar i mobilen.
– Bob brukar göra tvärtom mot vad som väntas av honom. Men jag tror nog han kommer, säger Colin Allen