Big Brother – en enda lång väntan på sex
Jag brukar inte tänka på våren tjugohundratvå. Det var en meningslös tid, ett iskallt väntrum. Andra året i gymnasiet. Jag hade tagit ned spegeln i pojkrummet och brukade ägna eftermiddagarna åt att hetsäta framför repriser av ”Big Brother”.
Jag minns att pappa frågade: vad handlar det om? Jag hade inget svar. Ändå såg jag flera hundra timmar av programmet.
Vissa kvällar satt jag framför livekanalen och gjorde läxor eller läste en bok medan Kitty och Peter pratade i den svartrandiga soffan.
Eller festerna i huset: som att vara den enda nyktra personen på en efterfest som spårat ur.
Så här i efterhand kan jag se att ”Big Brother” fungerade som en dubbelexponering av mitt eget tillstånd: en enda lång väntan.
På vad? Närhet och kärlek. Kanske till och med sex. Att det riktiga livet skulle börja.
Samma vår bokade alla killar jag kände en resa till den grekiska partyön Kos. Apropå sexuell frustration, alltså. En kille hade till och med frågat damen på resebyrån om det var många unga kvinnliga resenärer på just Kos.
Hon intygade detta.
Det har gått snart tio år sedan dess.
Vi talar aldrig om resan till Kos, vi som fortfarande känner varandra.
Och ”Big Brother” är tillbaka i svensk tv.
Inför gårdagens premiär hade tv-kanalen basunerat ut affischer på stan med budskapet: ”Det ultimata sociala experimentet”. Tv-krönikörer har i flera veckor vädrat ett mer smakfullt koncept: Milgrams lydnadsexperiment snarare än Rosings silikonimplantat.
Som om de inte förstod att hela programmets framåtrörelse är beroende av växelspelet mellan sex och avsaknaden av sex.
Nästan tio år senare är det frestande att säga: jag minns vilka som knullade med varandra men inte varför.
Egentligen är det tvärtom. Jag minns inte själva samlagen, bara vägen dit: de många timmarna av ingenting. Under programmets storhetstid låg spänningsfältet just där: i skärningspunkten mellan tristess och sexuell frustration.
Jag har inget minne av det sociala experimentet, eller vem som framåt våren stod som segrare. Men jag ser helt tydligt framför mig, glasklart, hur den nu så bortglömda Emma-Maria tjatar till sig sex av Dominique i sovrummet och sedan ångrar sig. Hon har en grön tröja på sig.
Sedan blev det sommar. Vi åkte till Kos. Sexton sjuttonåriga killar från Falköping. Ingen fick ligga.