Världen förändras – i min handväska
Det är när jag stirrar ner i handväskan som jag ser perspektivet.
Den långa livslinjen. Förändringarna. Och teknikutvecklingen. Säg att jag köpte min första handväska någon gång i början av 60-talet. En klassisk sak med stelt handtag. Brunt skinn. Ingenting märkvärdigt.
Ungefär som de där tantväskorna ser ut än i dag. Det är alltså inte utsidan som har förändrats. Det är den hemlighetsfulla insidan.
Det inre.
Mer specifikt. Det är innehållet som har blivit annorlunda.
Allt det där som jag trycker ner i handväskan varje dag.
Då på 60-talet var handväskans inre som ett arv.
Ett arv från mamma och mormor. Ett arv i kvinnlighet, i vad det innebär att vara en kvinna.
En riktig kvinna.
En feminin kvinna.
Så det var med andakt som jag la ner sådant, som jag sett skramla runt i mammas och mormors krokodilväskor.
Ett läppstift. En kam i elfenben. En spegel i fodral. En puderdosa. En flaska parfym. En näsduk med monogram. En portmonnä.
Och så var det ju också det där facket med blixtlås. Där jag hade gömt undan frigörelsen och den nya tidens ankomst: två lösa cigaretter (John Silver), ett plån och några tändstickor.
Ja, det var det hela. Det var hela utrustningen.
Det var så en riktig kvinna mötte världen.
Och nu?
Nu stirrar jag ner i handväskan och letar efter det feminina.
Modersarvet.
Kvinnoarvet.
Men den kvinnliga livstråden verkar bruten, och den är nog bruten för alltid.
Allt jag ser är en massa trådar. Men det är andra sorts trådar. Det är elektriska trådar.
Det är ett ormbo av svarta och vita kablar. Jag ser teknik, teknikutveckling och kommunikation.
Och jag ser att min handväska åter igen har fyllts av en ny tid. Av uppkopplingens tid.
Jag ser att jag har proppat handväskan full med mitt jobb.
Överst en hög av kablar.
Ett trassel av reseladdare och billaddare. Insnärjda i en härva av olika headset.
Och under de slingrande ormarna en skymt av min Nokia E90 och på botten någonstans – den nya iPhonen.
Men herre gud, jag vill ju bara ha mitt läppstift.
Handen gräver sig genom ormboet.
Krafs, krafs, krafs.
Där.
Shit, det där var ju en … eh ... adapter?