Hundar är pålitliga och lojala, människor bara krångliga

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Vår hund börjar bli gammal nu. Han heter Sluggo, har violknöl på svansen och grånar runt nosen.

Han slickar sig om tassarna ibland när de blir inflammerade och vi får hjälpa honom upp i bilen.

När Sluggo som vanligt ägnat en helg åt att jaga möss och sorkar genom att gräva gropar runt stubbar och stenar så linkar han betänkligt med ena bakbenet. Det går över på ett par dagar, men han har börjat tigga mat på ett sätt som han aldrig har gjort tidigare. Han lägger fler grova rökare och han vill bli kliad och klappad mer än förr.

Sluggo håller alltså i gång.

Men, jyckar håller färgen. En del skäms och går undan när de blir sjuka. Andra lider utan att det syns så mycket. Vi är nog inte där än, men när ska man ta sin kamrat på den sista resan?

Det ligger redan en hund begravd utanför husgaveln på landet och två som aska i träurnor vid öppna spisen. Urnorna har stått där ganska länge nu, i väntan på någon slags stilfull begravning.

Mina föräldrar ringer och berättar att deras ena hund blivit sjuk. Den leker med bollar och smiter och lattjar som vanligt, men tumören i huvudet växer och killen närmar sig vägs ände.

Föräldrarna är mycket, mycket fästa vid sina hundar.

Det finns 800 000 hundar i Sverige.

Eftersom de i genomsnitt lever cirka nio år dör det kanske 70 000 hundar om året. (Jämför med att det dör cirka 110 000 människor varje år, skjuts 100 000 älgar och slaktas 3 miljoner grisar). Det är naturens gång.

Människan har hållit sig med hundar i långt mer än 10 000 år. Det har funnits livsviktiga skäl till det. Numera är hundar mest rena sällskapsdjur.

De är sällan besvärliga, vanligtvis extremt lojala och nästan alltid villkorslöst fulla av kärlek.

Människor, å andra sidan, är ofta krångliga och illojala och visar alltför sällan riktig uppskattning.

Jag vet av egen erfarenhet att så kallade hundmänniskor är påfrestande. Självutnämnda experter som inte kan prata om annat än sina fyrfota vänner. En del av dem tror till och med på allvar att de kan prata med jyckar som med människor.

Men folk som tycker illa om hundar ska man se upp med på allvar. De har med stor sannolikhet så dåligt omdöme att man inte kan lita på dem alls.