Byggprojekten ger mig nästan glädjetårar
Here comes the sun. Vårens underbara ljus är samtidigt obarmhärtigt avslöjande. Hemma ser man plötsligt allt som i strålkastarbelysning. All ackumulerad smuts, alla skavanker skriker högt. Det luktar vårrengöring lång väg.
Det var en härlig dag i Göteborg igår. Termometern på Strömshuset visade på sju grader medan lunchcrowden irrade lite ovant i solglasögon på de grusiga gågatorna. Lite senare målade släpljuset hela staden gul. Det kändes som att livet fick en nystart.
Jag viker runt ett gathörn och möter en syn som
nästan ger mig glädjetårar i ögonen. På Kungsportsplatsen blir jag stående och bara njuter: ett av stans fulaste hus, ett provocerande sår i gatubilden, har rivits för att ge plats
åt ett nytt hotell med tillhörande torg. Det är som att operera bort en hårig vårta.
Det är bara en av många förbättringar som inom kort kommer att ge Sveriges framsida en snyggare profil. Steg för steg ömsar stan skinn i ett resolut ansiktslyft. Små åtgärder varvas med stora projekt. Gammalt mög rivs, nya lösningar ersätter. Efter en lång förlamning är det åter liv och rörelse på byggfronten i stan. Proppen har släppt.
Stora infrastrukturprojekt som Götatunneln och Södra Älvstranden kommer att ge medborgarna tillbaka närheten till älven och havet. Vi kan knappt bärga oss. Äntligen tycks också tiden vara utmätt för världens dyraste grusplätt, den så kallade Heden. Kloka politiker och kreativa byggherrar verkar överens om att omvandla denna gigantiska yta till något attraktivt, en grön aktivitetspark omgiven av nya bostäder i höga höga hus.
Jag läser, tittar och jublar. Det är inte en dag för tidigt. Släng nostalgin all världens väg, sluta tjafsa om förr och lägg istället kraft och resurser på att se om vårt gemensamma hus. Det är dags nu.
Sverige är eftersatt också, precis som ett vanskött gammalt hus. Jag menar inte bara den gamla vanliga valsen om det nedmonterade välfärdssamhället. Jag menar rent exteriört. Hur fan ser här ut egentligen? Bilvrak i trädgårdar, övergivna bensinmackar med tillfälliga pizzerior, sönderslagna busskurer, nedklottrade fasader, vanskötta parker, trasiga sår - res runt i landet och se själv. Det gränsar till misär på sina håll.
Allt går inte att åtgärda på ett bräde, men om inte den nationella renoveringen inleds kan vi snart inte hejda förfallet.
Det syns allt tydligare att landet är lite på dekis. Sverige behöver en makeover.