Streaplers - vad tänkte de på?
Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2007-03-27
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Vi är tre vuxna män som under den gångna vintern på lediga stunder försökt finna svaret på en fråga som gäckat oss en längre tid, och nu kastar jag ut ett nödrop hos er i den bildade allmänheten. Frågan lyder:
Vad är egentligen en streapler?
Mysteriet väcktes i en skriftväxling mellan mina goda vänner Mie och Anders, två barndomskamrater och intellektuella stilikoner som tänkt utanför boxen långt innan boxen uppfanns.
Utgångspunkten är givetvis dansbandet Streaplers som snart firar femtioårsjubileum. Jag gratulerar i förväg, men vill samtidigt gå till botten med själva namnfrågan.
På den tiden hämtade de flesta svenska band inspiration från England och USA, både musikaliskt och imagemässigt. Prefixet ”the” framför gruppnamnet var utbrett, men inte obligatoriskt. Många gjorde som Beatles eller Byrds, alltså tog ett vanligt substantiv och vrängde till stavningen. Shanes är ett typexempel. Andra hittade på något eget hemvävt, som Plums eller Hep Stars. Och i Kungälv valde alltså fem killar att torgföra sig under namnet Streaplers.
Varför? Vad tänkte de? Hur gick det till? Och vad är en streapler?
Anders skrev den 16 januari i ett mejl: ”By the way: Mie har plötsligt börjat bekymra sig över varifrån The Streaplers har fått sitt namn och undrar vad en streapler egentligen är. Jag har försökt ta honom ur sömnlösheten med lite googlande men inte hittat nån vettig förklaring. Vad vet du?”
Småkaxigt utlovade jag att inom kort ta fram svaret. Det var lättare sagt än gjort. Trots att jag verkligen finkammade hela internet lyckades jag inte hitta någon förklaring, varken till ordets betydelse eller till det bisarra namnvalet.
Detta är naturligtvis ett enormt underbetyg åt internet. Om nätet inte kan svara på en så relativt enkel fråga, då undrar man ju vad det ska vara bra för? Man kan också fundera på trovärdigheten i andra uppgifter som vi aningslöst hämtar på webben.
Hur ska våra barn kunna skapa sig en vettig bild av samtiden om dom inte ens kan få veta vad en streapler är? Eller kanske måste man först uppfinna en streapler innan man kan berätta vad det är? Tänk om en streapler är vad som behövs för att rädda världen – och så vet ingen vad det är! Vilket mardrömsscenario i så fall.
Allt detta egentligen som en hyllning till den sköna konsten att ägna alldeles för mycket tid åt fullständiga oväsentligheter – bara för att det är roligt.