Liv i rymden - en tanke som eggar
Å ena sidan: Borde man bli rädd nu? Under de senaste 50 åren har vi lyssnat efter budskap och signaler från världsrymden utan att höra ett pip. Rutinmässigt har rymdforskare sänt ut signaler i riktning mot ”lovande stjärnor” på rimliga avstånd från jorden. Exempelvis stjärnan Gliese 581, 20 ljusår bort, som tros ha ett planetsystem liknande vårt.
För sex år sedan sände Nasa till och med ut en popsång i riktning mot Polstjärnan i hopp om att blidka avlägsna existenser - valet föll till slut på The Beatles ”Across the universe”. Ändå inte ett knyst.
Fram till i fredags, ska det sägas. Då meddelade representanter för världens största teleskop, Arecibo-observatoriet i Puerto Rico, att man lyckats bekräfta radiovågor som har sitt ursprung någonstans i rymden, långt bortom vår galax.
Världen över mottogs nyheten med ett ironiskt leende. Det brukar ju bli så. Hotet från utomjordingar duger liksom inte ens som material för skräckfilmer längre - det blir komedier.
Det tycks över huvud taget vara en internationell omöjlighet att skriva, tala eller tänka tillräckligt länge på ämnet intelligent liv i rymden innan man glider över i populärkulturella lustigheter. För de allra flesta innebär det omedelbara associationer till rättshaverister eller barnfilmer.
Själv brukar jag tänka på Uri Geller och hans rymdägg.
Jag kan liksom inte hjälpa det.
Men faktum är att rymdforskningen har gjort stora framsteg. Så sent som för några veckor sedan skrev flera av USA:s ledande astronomer ett brev till den amerikanska kongressen. Där beskrev man det som högst troligt att man inom 20 års tid kommer att finna liv i rymden.
Vår egen man i omloppsbana runt jorden, Christer Fuglesang, gjorde en liknande uppskattning häromåret. I en essä som publicerades i det obskyra magasinet Sans påstod han sig tro på utomjordiskt liv. Han skrev även att ett möte med en annan civilisation skulle bli ”mänsklighetens största chock någonsin”.
Den världsberömde fysikern Stephen Hawking - en av få som tycks kunna hålla sig för skratt när ämnet kommer upp - har i flera år varnat rymdforskare för att söka kontakt med andra planeter.
- Det skulle bli som när Columbus kom till Amerika, vilket inte slutade något vidare för urinvånarna, sa han häromåret till Discovery Channel.
I en tre år gammal Nasarapport är forskarna inne på samma spår. Där spekuleras i att en överlägsen existens redan nu håller oss under uppsikt, och planerar att utrota oss.
På den punkten förespråkar för övrigt Fuglesang ett fredligt bemötande: Om utomjordingarna kommer har vi inte något annat val än att ”vara så vänliga och konstruktiva som möjligt”.
Å andra sidan: Vem gillar inte Beatles?
Rymdägget
Uri Geller, mest känd för sin förmåga att böja skedar med tankekraft, lät sig häromåret fotograferas i brittisk press med rymdägget i sin hand. Han menade att det var en gåva från John Lennon. I sin tur ska Lennon ha fått ägget från de två vänligt sinnade utomjordingar som en sen vinternatt 1973 besökte hans
lägenhet på 72:a gatan i New York.
Ufo-Lennon
John Lennon talade i flera intervjuer om sina möten med utomjordingar - bland annat på sin egen balkong i New York. Kanske ska det tilläggas att Lennon knarkade som en galning.