Stressklinik nästa för kvinnor som kan
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-09-25
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
”Håll käften och var söt.”
Det var då.
”Du kan om du vill.”
Så låter det nu.
Och stressklinikerna fylls på med förvirrade typer som har tappat sitt minne. Av unga kvinnor som vill mer än de klarar av.
Mer än deras kroppar klarar av.
I vanliga fall brukar jag resa ragg mot etiketter typ Duktiga flickan, Duktighetsfällan, Duktighetssyndromet.
Tycker att de där etiketterna gör oss till offer. Att de lägger skuld på börda, att de på ett försåtligt sätt säger: ”Det är ditt fel, det är ditt fel”. Att det läggs ytterligare några gram på axlar som redan bär på så mycket. Matkassar, dammsugarslangar, barn, tvätthögar och drömmar.
Orealistiska drömmar som ändå aldrig kommer att uppfyllas, därför att så många kvinnor inte fattar att den där eviga dammsugarslangen stryper luften som ska få hela den härliga drömballongen att lyfta.
Alltför många unga kvinnor förstår inte läget.
Fattar inte att de går in i karriärracet på helt andra villkor än männen.
Så just därför.
Just därför ska fenomenet ”duktighet” diskuteras fram och baklänges.
70 procent av de som söker sig till stressmottagningen, som är kopplad till Karolinska institutet i Stockholm, är kvinnor.
De är kvinnor någonstans mellan 30-35 år. Kvinnor med en supervilja och en superkropp. En kropp som har levererat och levererat. Men som nu kommer till kliniken med en självkänsla som har krympt till en kolbit.
”Duktighetsfällan” av Joanna Rose och Aleksander Perski är en överlevnadsbok för ”prestationsprinsessor”. En bok som inte bara skärskådar kvinnors felskär och psyke och där psykoanalytikern Maria Yassa säger: ”Jag tycker att föreställningen att vi ska kunna nå stjärnorna bara vi vill det tillräckligt mycket är nästan fascistoid, för den inbegriper ett djupt förakt för svaghet och för det humana.”
En bok som också tillåter sig att fundera över vad som händer när kvinnor tränas att forma sig enligt den ”manliga normen”.
Att bli som han. Vara som han.
Att träna bort sin kvinnlighet.
Träna, träna, träna.
Hur som.
”Du kan om du vill” är ändå tio miljoner gånger mer utmanande än: ”Håll käften och var söt.”