Jag var mitt i – jag borde veta

Vi var alla med. Och vi vet vad som hände.Vi har alla vårt eget mikroperspektiv.

Inifrån den ekonomiska bubblan, menar jag.

Det är något med dagens samhällsklimat, som är svårt att sätta ord på. Och som gör att de flesta ämnen och infallsvinklar faller så platt.

Vem vill veta något mer om dyra väskor, tv-tablåer, hedgefonder, inredningsdetaljer, lyxhonung, skintightening, coaching och nya bilar och hus. Till och med resor och miljonärsboende i Brasilien känns på något sätt … unket.

Tar ett steg tillbaka. Och försöker komma ihåg hur den här lystna ekonomibubblan tog sån fart och lyfte. Jag borde väl veta? Jag stod ju där mitt i.

Minns hur det började. Hur telefonerna ringde och ringde här på redaktionen. Hur det ringde så mycket att det började ringa inne i hjärnan.

Men så löste sig problemet. Den nya tekniken kom.Och Aftonbladet var framkant, vi var world wide-bäst.

E-mejl. Tyst, effektivt, snabbt. Mobiltelefonen. Tyst, effektiv, skruvade upp tempot. Man kunde nå vem som helst, när som helst och stänga av sin egen telefon. (Min första mobil var lika stor som en fågelholk och gick med nöd och näppe att stuva ner i handväskan.)

Datorerna. Tidningsproduktionen började göras på skärm. Tyst, effektivt, lönsamt. Grafikerna fick lämna tidningen.

Internet. I början var det inte så många som fattade, att den där ointellektuella tekniken var vår framtid. Att det var framtidens guld. Men några gjorde det i alla fall.

Den platta organisationen. Gamla revir slets itu. Fokus på samarbete och ”partners”. Allt blev möjligt. Det var ingen hejd på vad vi kunde ta oss för.

Utan att fråga.

Utan att titta bakåt.

Så var det belöningen. Nya karriärvägar. Nya titlar och ”ansvarsområden”. Högre löner. Bonusar.

Bostadsrätter. Resorna långt, långt bort.

Kostymerna blänkte. Stureplan blänkte.

Och öst började leverera alla de där billiga kopiorna. Märkeskopiorna. Alla kunde shoppa.

Så detta tvärstopp.

Finanskris. Låneinstitut och bankjättar som faller över hela världen. En lågkonjunktur som ingen vet var den är på väg.

Varslen i Göteborg. Bubblan som sprack.

Så här gäller det alltså att få syn på något.

Men vad?

Följ ämnen i artikeln