Ja, jag är mer än gärna en del av ”PK-maffian”
Publicerad 2016-07-26
Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det är inte sant, stönar jag inombords. Här sitter jag på ett tåg i djupaste italienska södern, omgiven av 99 procent lokalinvånare. Så börjar två britter i kupén orera om den svenska debattens favoritfixering, nämligen politisk korrekthet:
”… Nu när hon är egenanställd journalist har hon slängt PK-masken (the PC mask) och kan skriva vad hon vill om islam.”
Den andre britten, försiktigt: ”Fast vad vet hon om muslimer?”
”Att hon inte gillar dem!”
Jag plockar fram mobilen, gnisslar tänderna över dyr utlandssurf, bestämmer mig för att det är värt det för att slippa deras självbelåtna skratt. Men vad ser jag i Expressen om inte samma antiintellektuella tirad?
”Det är härliga tider för kärringar med strömmen”, menar Johan Hakelius (23/7). ”De som aldrig försitter ett tillfälle att skriva ihop en riktigt skarp kolumn om att det är fel med våldtäkt, eller att klimatfrågan är viktig, eller att terrorns värsta sida är islamofobi, eller att folk som sticker nålar i kattungar går över gränsen.”
Det finns ett namn för kärringar (och gubbar) som livnär sig på att leka motvalls, som fnyser åt trista moraltanter men som själva saknar moralisk kompass. Det namnet är opportunist.
Man behöver inte ha någonting att säga. Man bör definitivt inte göra något så töntigt som att protestera mot sexuella övergrepp.
Tricket är att sätta fingret på en känsla. En känsla av att det får vara slut med det ”jolmiga plattitydsamhället” (Hakelius term). Snart får du smickrande brev om att du tar fajten mot PK-maffian. Till slut börjar du betrakta dig själv som en sanningens riddare, en dissident i ”Samförståndssverige” (Hakelius igen).
Idag vimlar det av dessa sköna anti-PK-män på den internationella arenan: Donald Trump, Boris Johnson, den snart 80-årige Silvio Berlusconi som sägs vara sugen på ännu en politisk comeback. Och varför inte? Med sina bunga bunga-fester och skämt om Barack Obamas hudfärg var Berlusconi före sin tid.
Hemma i Sverige har sommaren präglats av en epidemi av våldtäkter och politiker som anammar SD:s retorik.
Nog syns det som att jämställdhetsivrande antirasister har en hel del att vässa pennorna mot. Och om PK är lika med anständighet är jag gärna del av den maffian.
Lisa Bjurwald